Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAMP, adj.; adv. -T; numera bl. i ssgr KRAM- kram3~.
1) om fisk: sol- l. lufttorkad; i ssgr.
2) (†) knapp, njugg. Herranes måltijdh eller mat pläghar icke så krampt gåå til, at jw smolonar aff theras bordh reckia och så til hundanar. OPetri 2Post. 58 a (1530).
-SILL. (kram(p)- 1544 osv. krampa- 1574. krampe- 1523—1782) [jfr y. fsv. krampasild (SynodStatut. 40), krampesild (1LinkBiblH 2: 210)] (i sht förr) sol- l. lufttorkad strömming. G1R 1: 152 (1523). Ther som ondt är effter Salt, vptorckas .. (strömmingen), och warder kallat Kramsill, een Spijs för Arbetzfolck tienligh. Palmchron SundhSp. 106 (1642). Ekman NorrlJakt 338 (1910). —
B (†): KRAMPA-SILL, se A.
C (†): KRAMPE-SILL, se A.
Spalt K 2642 band 15, 1937