Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KROPP krop4, sbst.4, r. l. m.; best. (i bet. 2 a, †) -en (VetHLäk. II. 4: 60 (1795)); pl. (i bet. 2 a, †) -ar (SvMerc. V. 1: 39 (1759)).
Ordformer
(kropf (i bet. 2 a) 1795—c. 1875. krop 1731 (: Kropdufva). kropp 1736 (: Kroppdufvor), 1759 osv. kråpp 1759)
Etymologi
[fsv. kropper, körtelsvulst hos häst; jfr d. krop, kräva, körtelsvulst på halsen, förkroppad list; av mnt. krop, kräva, körtelsvulst på halsen; jfr holl. krop, kräva, körtelsvulst, t. kropf, kräva, struma, kvarka, hörn å karnis m. m., feng. cropp, sädesax, kräva m. m., eng. crop, spets, sädesax, skörd m. m.; eg. identiskt med KROPP, sbst.1 — Jfr KRÖP, struma, FÖRKROPPA]
1) kräva; numera bl. i ssgn KROPP-DUVA. Ihre (1769).
2) (†) om svullnad på halsen; äv. övergående i bet.: sjukdom som bl. a. yttrar sig i svullnad på halsen.
a) med. i fråga om struma. SvMerc. V. 1: 39 (1759). VetHLäk. II. 4: 60 (1795). Tholander Ordl. (c. 1875).
b) veter. i fråga om viss sjukdom hos häst: kvarka. Florman Abildgaard 22 (1792). Wahrman Manski o. Wolstein 121 (1807).
3) (numera knappast br.) byggn. framskjutande parti av förkroppad (förkroppat) gesims l. listvärk o. d., förkroppning. Eneberg Karmarsch 1: 120 (1858).
Ssgr: (1) KROPP-DUVA. [jfr d. kropdue, t. kropftaube] (mindre br.) tamduva tillhörande en grupp av raser som gm att draga in luft i krävan kunna blåsa upp denna till en stor, klotformig bildning, krävduva; jfr KROPPERT. Linné MethAv. 49 (1731). Wirén ZoolGr. 1: 179 (1896). —
(3) -LÅDA, r. l. f. [jfr t. kropflade] (föga br.) geringsanordning för ytbehandling i olika vinklar av gesimser (förkroppning). Eneberg Karmarsch 1: 119 (1858).

 

Spalt K 2933 band 15, 1938

Webbansvarig