Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUKUVALL, m.
Ordformer
(kukawald 1606. kukeval 1591 (: kukewals hatt)—1609. kukewall 1624. kukewåld 1627. kukuvall c. 1755)
Etymologi
[fsv. kukuwal (ArbTb. 2: 120 (1478; ss. binamn på person)); av ffr. cucuault (jfr det härav lånade meng. cukeweld, cokewold, eng. cuckold), av ffr. cucu (se KUCKU, sbst.) o. den germ. ändelsen -wald, som ingår i åtskilliga personnamn (jfr VÄLDE, VÄLDIG). Ordets bet. beror på den gamla iakttagelsen att gökhonan lägger sina ägg i andra fåglars bon]
(†) man vars hustru är honom otrogen, hanrej. VRP 1606, s. 119. Schultze Ordb. 2476 (c. 1755).
Ssg: KUKUVALLS-HATT. (†) särskilt slags hatt varmed den bedragne äkta mannen förr tänktes vara försedd; jfr HATT 1 j β. SthmTb. 1591, s. 41 b.

 

Spalt K 3121 band 15, 1938

Webbansvarig