Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULA kɯ3la2, sbst.6, f.||ig. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. kula; möjl. identiskt med GULA, sbst.2, vars g utvecklats till k i ssgn sv. dial. hästgula (-kula)]
(i vissa trakter) föraktlig benämning på häst av dålig beskaffenhet, hästkrake; särsk. om gammalt sto, ”skinkmärr”. NVexjöBl. 1847, nr 10, s. 3. Bondeson NAllmogBer. 130 (1888). — jfr NUMMER-KULA.

 

Spalt K 3132 band 15, 1938

Webbansvarig