| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KULA kɯ3la2, sbst.5, r. l. f.; best. -an.
(starkt vard.) ss. beteckning för ngt fördelaktigt, lyckligt o. d., i uttr. kulan i luften, utmärkt, ”det bästa”, ”idealet”; jfr KUL, adj. Jämnt arbete, vackert väder och en god bris på låringen är just kulan i luften för en beckbyxa. Bergdahl Antip. 42 (1906). Thesleff Förbrytarspr. (1912). SvD(A) 1925, nr 289, s. 7.
Spalt K 3132 band 15, 1938