Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULLBARS l. KULLBASS, m. l. r.
Ordformer
(kulbars 1746—1901. kulbass 1901. kulbärs- 1672 (: Kulbärssteen). kullbars 1745—1857. kullbas 1852—1891. kullribas 1892)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. ä. nor. kulbars; av nt. kulbars, motsv. t. kaulbars(ch), kaulbörs, t. dial. kaulbersch, kulbersch m. fl. former; av t. kaul(e), sidoform till kugel, kula, o. barsch, abborre, besläktat med BORRE, sbst.2]
(†) fisken Acerina cernua (Lin.), gärs. Œdman Bahusl. 32 (1746). Malm Fauna 7 (1877). VerdS 98: 31 (1901).
Ssg: KULLBARS-STEN. (kulbärssteen) [t. kaulbarschstein] (†) gärssten. Utterman Ertmann E 3 a (1672).

 

Spalt K 3147 band 15, 1938

Webbansvarig