Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULT kul4t, sbst.1, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. kult, liten gosse, halvvuxen galt l. gris, klint, backe, motsv. nor. kult, liten kloss, kort (o. grov) stock, stång, kraftigt byggd varelse m. m., eng. colt, föl; jfr sanskr. gaḍi-, gali-, ung tjur, gaḍu-, puckel; ytterst till en ieur. rot gel (jfr KALV, sbst.1—2)]
I. (jämförelsevis) kort stock o. i anv. som närmast sammanhänga med denna bet.
1) (†) skogsv. (jämförelsevis) kort stock; sannol. äv. koll. SPF 1819, s. 334. Kult = virke af dimension 3 à 4 tum i topp, 14, 16, 18, 20 fots längd, allt holländskt mått. Cnattingius (1894).
2) (numera föga br. utom i ssgn RO(DE)R-KULT) i roderhuvudet fäst trä varmed rodret vrides, rorkult, rorpinne. Lind (1749). Holmström Kråksl. 200 (1926; i bild).
3) (†) ett slags mindre (fiske)båt. VexiöBl. 1842, nr 38, s. 1. Kult. Är .. öppen med omkring 9 alnars köl. Denna begagnas på Skutan, till Backornas sättning och dragning, samt inomskärs till Koljefiske. Tacklingen består af 2 master med 1 sprisegel hvardera. Denna kan äfven ros. Ekström AfhFiska 94 (1845).
II. om människa l. djur.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) knubbig gosse (stark för sin ålder); halvvuxen gosse; (liten) gosse. En halfwäxt Dräng, som man elliest plägar kalla en kult. Stiernman Com. 4: 1002 (1687). Magister Samuel Bult / Hafver döpt denna lilla kult. Bellman 5: 337 (1772). Weste FörslSAOB (1823). Sundén (1886). Östergren (1931).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (halvvuxen) gris; kulting. AllmogHemsl. 95 (i handl. fr. 1693). Åhrs gamla Kulltar. BoupptRasbo 1708. En 2 Års Kult. Salander Gårdzf. 41 (1727). Sundén (1886). Östergren (1931). — jfr FARGALTS-, GRIS-KULT.
Ssgr (till II 2; †): KULT-GRIS. Serenius Tt 2 a (1734). Schultze Ordb. 1629 (c. 1755). —
-UNGE, se avledn.
Avledn.: KULTA, f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till II 1: (liten) flicka. Ullenius Ro § 91 (1730). WoJ (1891). Östergren (1931). —
KULTA, v., se d. o. —
KULTING, förr äv. KULTUNG l. KULTUNGE, i bet. 1 m., i bet. 2 o. 3 m. l. r. (-ing 1676 osv. -inge 1676. -ingar, pl. 1673 osv. -ung 1673—1755. -unghe c. 1635. -ungar, pl. 1625—1689) [sv. dial. kulting; formen -unge (som möjl. representeras äv. av åtskilliga exempel med pl. -ungar) utgör möjl. en ssg av KULT, sbst.1, o. UNGE]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = KULT, sbst.1 II 1. Ullenius Ro § 91 (1730). Min Birger är nu stora kultingen. Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754). Sundén (1886). Östergren (1931).
2) till II 2: (halvvuxen) gris; numera vanl.: liten gris, unge av gris. Kultungar 5 st. årsgamble. VadaPrästgInvent. 1625. Grijserne Dij Suggans .. spenar: Sedan, the äre affwande, kallar man them kultvngar. Schroderus Comenius 185 (1639). Under sin levnad har suggan framfött sammanlagt 134 kultingar. SvD(A) 1931, nr 157, s. 11. jfr GRIS-KULTING.
3) (†) i utvidgad anv.
a) om föl l. tjurkalv. Lind (1749).
b) (†) om torsk (av viss storlek). HSillfBohusl. 164 (1840). Cederström Fiskodl. 254 (1857).

 

Spalt K 3160 band 15, 1938

Webbansvarig