| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRIS gri4s, om djur m. l. r., om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Palmcron SundhSp. 83 (1642) osv.) ((†) griser (grijser, grijsser) GR 23: 18 (1552), Granlund Ordspr. 920 (c. 1880; Smål., dial.); grisser TbLödöse 67 (1587)).
1) unge av svin, spädgris; ungt, icke fullvuxet svin, ungsvin; i icke fackligt spr. ofta, i vissa trakter regelbundet, liktydigt med: svin (oberoende av ålder o. storlek). Suggan har fått grisar. En kull grisar. JönkTb. 130 (1535). Om natten hördes samma grååt .. på sistonne såsom een späders grijs röst. HH 20: 128 (c. 1565). (I april skall man) Läggia på Grijser. Brahe Oec. 106 (1581). Tree små åhrs gamble grijsser. BtSödKultH 12: 76 (1597). Grisar kallas de som ännu ej hint til halft års ålder: Ung-svin heta de sedan til dess de fylt året. HushBibl. 1756, s. 804. Keyland Allmogekost 2: 29 (1919). — jfr AVELS-, BOG-, DI-, FARGALTS-, FARR-, FASTE-, FJOLÅRS-, GALT-, HALVÅRS-, JUL-, KÖKS-, LIV-, MJÖLK-, MÅRTENS-, ORN(E)-, PATTE-, PÅSK-, SMÅ-, SO-, SOMMAR-, SPÄD-, STEK-, STOR-, STUG-, SUGG-, TIONDE-, VILD-, VINTER-, VÅR-GRIS m. fl. — särsk.
a) (i sht i folkligt spr.) i en mängd stående uttr. o. jämförelser; ofta i ordspr. o. liknande uttr. (varav bl. ett ringa urval medtagits). Köpa grisen i säcken, köpa (l. inlåta sig på) ngt utan att i förväg ha förvissat sig om den värkliga beskaffenheten. Smacka som en gris. Fet som en gris. Han sover som en gris, dvs. djupt o. tungt. Han ser ut som en gris, dvs. snuskig o. d., äter som en gris, dvs. osnyggt, smackar med läpparna osv. Ähr .. nu högh tijdh, att .. H. F. N:de .. ypner säckenn emedan grijsenn är giffvin. OxBr. 5: 36 (1613) [jfr fsv. Man skal lata vp sækkin Tha grisen ær giwin]. Dhet Soon bryter måste Grijsen betala. Grubb 86 (1665). Grijsen i brystet, footen i Grafwen. Dens. 887 (om ”ålderdomshosta”). Granlund Ordspr. (c. 1880). Han är så envis, som en gris vid en grind. Därs. Jag känner mina grisar, sad’ mor om pojkarne. Topelius Planet. 3: 166 (1889). Jag känner dig ..; du är icke .. mors bästa gris. Hagström Herdam. 2: 82 (1898; efter handl. fr. 1632).
b) (vard.) i uttr. en glad gris, en ledsen gris o. d., eg. om (för barnens förströelse tecknade) enkla bilder av grisar med gladt resp. ledset utseende; ofta bildl. om person. Norman GossLek. 277 (1878). Fröding ESkr. 1: 92 (c. 1885). När han kom tillbaka, var han .. djupt förstämd, alls icke samma glada gris, som då han gick. Öman Ungd. 239 (1889).
c) (i fackspr.) i sg. med plural l. kollektiv bet. (Tionde i) kalff, grijs, gäss, och annat sådant mer. GR 5: 24 (1528).
d) ss. maträtt; ofta liktydigt med: spädgris. Stekt gris med äpplemos. En fylt grijs. VarRerV 28 (1538). A la daube på gris. Hellman Kokb. 343 (1896).
2) [jfr liknande anv. av eng. grice] jäg. om grävling (”grävsvin”). Sätherberg Dikt. 1: 108 (1862). Eklundh Jakt 74 (1926).
3) mer l. mindre bildl. om person (jfr under 1 b). — jfr ASKE-, FAMILJE-, FARS-, JUL-, KAMMAR-, KEL-, KÄRING-, MJÖLK-, MORS-, SNUSKE-, SOCKER-, STUG-GRIS m. fl. — särsk.
a) ss. smeksam benämning; i sht i tilltal; tidigast anträffat ss. användt av förälskat folk inbördes; numera vanl. om barn, i sht småbarn. O Gudh signe tigh min lilla grijss. Rondeletius 45 (1614; yttrat till hustrun). Dalin Hist. 1: 385 (1747). ”Min gis” — en täck förkortning af ordet gris — ”är du här!” Carlén Köpm. 1: 71 (1860; yttrat till hustrun). Nordensvan Skuggsp. 2 (1884). ”Nix, min gris”, ett uttryck, som syskonen med förkärlek använde sins emellan. Roos Maj 26 (1907).
b) (vard.) för att beteckna ngn ss. snuskig i fysiskt l. moraliskt avseende. Han är en liten gris, ofta om barn som snaskar ner sig. Nordforss (1805). På djupet af hvarje parisares (och parisiskas) hjärta slumrar — en liten gris! VL 1908, nr 90, s. 12. Bergman Mark. 173 (1919; till barn).
c) (vulg.) ss. skällsord l. öknamn. En annan gång blef jag .. anklagad .. för det jag .. kallat mjölnaren Månsses döttrar i Stång för grisar. Nyrén Charakt. 39 (c. 1765). — särsk.
α) (numera föga br.) i åtskilliga städer, om poliskonstapel. SöndN 1862, nr 19, s. 2. Tyst, der kommer en gris. De Geer Lillie 78 (1880; yttrat av en gatpojke). Östergren (1925; angivet ss. ”ålderdomligt”).
β) i åtskilliga städer (t. ex. Lund, Härnösand), om elev (i sht i första klassen) vid allmänt lärovärk; jfr LATIN-GRIS.
4) om sak.
a) (†) om handfull avskuren säd. (Skördemannen) går til höger och förer den afhuggna säden effter med vänstra handen, til dess han samlat en så kallad gris, och 3 sådane manipuli göra gemenligen et godt band. NorrlS 1: 47 (c. 1770).
b) [jfr motsv. anv. i d.] spelt. i biljardspel, i uttr. göra en gris l. dyl., göra en boll, utan att man beräknat det. HandbiblSällsk. 2: 102 (1839). Lundequist KonstSpela 1: 5 (1846).
c) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter) ett slags spel med kort för barn, varvid de spelande byta kort (för att få fyra av varje sort) o. den som räcker fram ett kort för byte säger: kort för grisen; äv. om kortspelet svälta räv (svin). FoU 15: 47 (1902).
-BLOD. (grise- 1640) Lummer, en Rätt aff Grijse eller Kede Blodh tilredd. Linc. (1640; under sanguiculus). —
-DEG, adj. (gristige, pl. best. Salander Gårdsf. 40 (1727). grijsteegen ManhaftLöjtn. 46 (1666)) [sv. dial. grisdäy] (†) = -DIGER. Schroderus Comenius Reg. (1639). De Gris-stega Suggorna. HushBibl. 1756, s. 617. Sahlstedt (1773: ”rectius Grisdiger”). —
-FLOTT, n. ngt eufemistiskt för: svinflott. Carl fick ta grisflott till sin ”smörgås”. Quennerstedt C12 1: 111 (1916). —
-FLÄSK. (grisa- 1642. grise- 1556—1679)
2) (föga br.) sida av l. stycke svinfläsk. (Han) fick inthet, vthan ett lithet grijseflesk om sex mark. VDAkt. 1679, nr 205. —
-FOT.
1) eg.; ofta ss. maträtt. Griljerade grisfötter. Serenius Rr 4 b (1734). Backman Dickens Pickw. 1: 416 (1871). 2NF 38: 725 (1926).
2) [jfr KOFOT med liknande bet.] (†) kirurg. om mindre bräckjärn med kluven ända att draga ut tänder med? BoupptSthm 18/6 1699, Bil. (1669). —
-HALS. särsk. [säkerligen en folketymologisk ombildning av RISHALS, vilket äv. användes i fråga om får] (i vissa trakter) slakt. o. kok. om halsstycke av slaktat svin. —
-LITTERATUR. [jfr SVINAKTIG, vilket redan på 1700-talet kunde förekomma i bet.: slipprig l. dyl.] (vard.) litteratur som skattar åt det obscena l. slippriga, smutslitteratur, pornografisk litteratur. Aldén Medb. 1: 95 (1892). —
-LOCK, n. (förr) jäg. i uttr. skjuta vargar på grislock o. d., varvid jägarna åkte i en släde o. gm skriket av en medhavd gris sökte locka vargen inom skotthåll. TJäg. 1833, s. 540. Fatab. 1906, s. 121. —
-MAGAR, pl. (i Närke) benämning på orkidén Cypripedium Calceolus Lin. med stor, rundad, toffelliknande blomläpp, guckusko, toffelblomma. BotN 1893, s. 135. —
-SKINKA. (grisa- 1565) fläskskinka. VgFmT I. 10: 76 (1565: grissa-). —
-SO. (gris- 1749 osv. grisa- c. 1645. grise- 1587—1730) (vard. l. i fackspr.) = -SUGGA. Helsingius Gg 4 a (1587). Landsm. 1: 653 (1881). —
-STEK, r. l. f. (gris- 1850 osv. grisa- 1866. grise- c. 1700) dels: stek av spädgris, dels: fläskstek. Elin är min grijsestek. Holmström Vitt. 209 (c. 1700). Hagberg Shaksp. 9: 16 (1850). Hallstén o. Lilius (1896). —
-SUGGA. (gris- 1673 osv. grise- 1730—1756) sugga med diande grisar; avelssugga. BoupptSthm 18/1 1673. Gotlänningen 1914, nr 32, s. 2. —
-SYLTA, r. l. f. i sht kok. dels: sylta av digris, grisaladåb, dels: (press-)sylta av svin(huvud). Warg 168 (1755). Tanten .. med .. händerna hvita som grissylta. Knorring Illus. 7 (1836). —
-TIONDE, r. l. m. (förr) I stället för Gristionden får Presten (i Skåne) af sina åhörare Ollon fläsk, när Ollon År infalla. FörordnPresterskUpbörd 1723, § 7. —
-TRYNE. (grisa- c. 1550) särsk. (†) [jfr t. schafmäuler ss. benämning på samma växt] örten Lactuca Scariola Lin., så kallad på grund av bladens vridna form? 2LinkBiblH II. 4: 69 (c. 1550: grisatryne). —
-ÖGA. ofta bildl. om litet, plirande öga (med vita ögonhår). Bergman Dröm. 33 (1904). (Elefanternas) små grisögon. Hedin Pol 1: 289 (1911). —
-ÖGD, p. adj. (föga br.) som har grisögon. Serenius Ss 1 b (1734). Personer med vita ögonhår sägas (i Delsbo) vara ”grisögda”. AHjelmström i Landsm. XI. 4: 20 (1896).
B (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i södra Sv.): GRISA-FLÄSK, se A. —
-RUMPA. särsk. (†): örten Lithospermum officinale Lin., möjl. så kallad på grund av roten (som av folket stundom användes till sminkning). 2LinkBiblH II. 4: 76 (c. 1550: Grisarompa). —
-SKINKA, -SO, -STEK, -TRYNE, se A. —
C (†): GRISE-BLOD, -FLÄSK, -HUS, -KÖTT, se A. —
-SO, -SUGGA, se A.
1) om sugga: få grisar, yngla; jfr FÄRJA, v.; äv. tr. JTBureus (1599) i 2Saml. 4: 15. Dahlman Reddej. 85 (1743; tr.). OWSundén i GbgVSH V—VI. 4: 23 (1903).
2) eg.: vara (bete sig som) en gris.
a) (föga br.) intr.: ligga och lata sig; nästan bl. i förb. ligga och grisa. Sonen han grisade (under silveråldern) hoos modren sin, til des han war hundrade år. Rudbeck Atl. 1: 542 (1679; gr. orig. παρὰ μητέρι ἐτρέφετο). Nutidens unga män .. ville (enl. ”gamla Styrens” åsikt) ligga och grisa i kåtan alltjemt. Læstadius 2Journ. 350 (1833). Dalin (1852; angivet ss. ”populärt o. familjärt”).
b) tr.: nedsöla, nedsmutsa; särsk. i förb. grisa ner10 4, grisa till10 4; ofta med refl. obj.; äv. abs. ZTopelius (1834) hos Vasenius Top. 2: 35 (abs.). Bondeson Glimm. 101 (1892). Fyra människor (ha) gjort sitt bästa att grisa till i (järnvägs-)kupén. AB(L) 1902, nr 156, s. 7. Om du inte hade grisat ned tillbringaren, skulle jag ha bett om ett glas mjölk. Bergman Mark. 110 (1919).
GRISAKTIG, adj. (vard., föga br.) vanl. eufemistiskt för: svinaktig. Bära sig grisaktigt åt. Hedenstierna Jenny 181 (1893). Östergren (1925: ”Mest i fråga om smuts; ibl. i fråga om liderlighet”). —
GRISERI104, n. eufemistiskt för: svineri; snusk (fysiskt l. moraliskt). DN 1896, nr 9507 A, s. 2 (i fråga om en varietéföreställning). Hallström LevDikt 24 (1914). —
GRISIG, adj.
2) [jfr GRIS, sbst. 2] (vard.) bildl.: som i ett l. annat avs. påminner om utseende, vanor m. m. hos en gris; ofta: nedsmord, smutsig l. dyl.; jfr GRISAKTIG. Topelius Läsn. 7: 168 (1891). De grisiga allmänna smörgåsborden. BVT 1926, nr 25, s. 11.
Spalt G 942 band 10, 1929