Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALT gal4t, sbst.1. m. (l. r.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. galter, motsv. d., nor. galt, isl. gǫltr; av omtvistad härledning. — Jfr GYLTA]
1) (oftast fullvuxen) hanne av tama svinet; jfr ORNE; äv. (i sht förr) om hanne av vildsvin. GR 7: 45 (1530). Snöpt galt. VarR 51 (1538). Den fete galten vet inte hur den utsvultna suggan mår. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 2 b. — jfr BOL-, BORD-, FAR-, OLLON-, UNG-, VILD(SVINS)-GALT m. fl. — särsk.
a) (i vissa trakter) om kastrerad hanne av tama svinet. Schroderus Comenius 184 (1639). Kindblad (1871).
b) i utvidgad anv.: hanne av svinliknande djur, i sht ss. senare led i ssgr som beteckna ifrågavarande djur. Eklundh Jakt 69 (1926; om hanne av grävling). — jfr GRÄV-, GRÄVLING(S)-GALT.
2) i bildl. l. överförd anv.
a) i ssgrna BÄRG-, JORD-GALT, se d. o.
b) (föga br.) skämts. l. nedsättande om män, i sht för att beteckna fetma l. vällevnad. Släpp galten fritt till drafven. Bellman 2: 7 (1769; om en dryckesbroder). Fröding Eftersk. 1: 128 (1894, 1910). jfr GODDAGS-GALT.
Ssgr (i allm. till 1, förr ofta i fråga om vildsvinsgalt): A: GALT-BLOMMA, r. l. f. (i Hälsingl.) vattenväxten Nuphar luteum Lin., gul näckros. Lyttkens Växtn. 1047 (1911). —
-BRÖD. (i vissa trakter) = -KNAPP 2. Retzius FlOec. 701 (1806). Lyttkens Ogräs 72 (1885). —
-FLÄSK. (galta- c. 1645. galte- 1680)
1) fläsk av galt. IErici Colerus 2: 49 (c. 1645).
2) fläsksida av galt; numera bl. slakt.; jfr FLÄSK 3. VDAkt. 1680, nr 71. —
-GRIS. (galt- 1554 osv. galte- 1556—1882) hanngris. VgFmT I. 8—9: 85 (1554). Salander Gårdsf. 40 (1727). Hellström NorrlJordbr. 598 (1917). —
-ISTER. (galt- 1734 osv. galta- c. 1645. galte- 1642) [fsv. galtister, galta ister] (numera föga br.) Månsson Åderlåt. 5 (1642). Serenius C 3 a (1734). —
-KNAPP, r. l. m. (galt- 1806 osv. galta- 1838—1870. galte- 1659—1885) [ifrågavarande växters rotknölar (jfr bet. 1) l. knapplikt förtjockade rottrådar (jfr bet. 2) lära begärligt ätas av (vild)svin]
1) (†) örten Cyclamen europæum Lin., alpviol. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Rudbeck HortBot. 36 (1685).
2) (i vissa trakter) örten Spiræa filipendula Lin., brudbröd; jfr -BRÖD, -ÖRT. Linné Sk. 270 (1751; fr. Skåne). Schulthess (1885; med hänv. till brudbröd). —
-SÖM. (förr) sömn. om ett slags på Öland under 1700-talet brukat broderi som syddes med ullgarn på linne. Åhstrand Öl. 77 (1768). —
-TAND. (galta- c. 1645. galte- 1700) (numera föga br.) bete av (vild)galt. IErici Colerus 1: 140 (c. 1645). KFÅb. 1912, s. 329 (1700). —
-ÖRT. (†) = -KNAPP 2. Andersson AfbildnVäxt. 2: 277 (1870). Nyman FanerogFl. 120 (1873).
B (numera bl. starkt bygdemålsfärgat): GALTA-FLÄSK, -ISTER, -KNAPP, se A. —
-ROT. (†) (roten av) tisteln Carlina vulgaris Lin., spåtistel, vilken givits ss. läkemedel åt svin; jfr EBER-ROT. IErici Colerus 2: 255 (c. 1645). —
-TAND, se A.
C (†; se dock -GILLE): GALTE-FLÄSK, se A. —
-GILLE, se under KALENDEGILLE. —
-GRIS, -ISTER, -KNAPP, -TAND, se A.

 

Spalt G 68 band 10, 1928

Webbansvarig