Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUNNA, v.2
Etymologi
[fsv. kunna, kynna; jfr d. kynde, isl. kynna, kunden, mht. kunden, künden, t. künden; till stammen i fsv. kunder, kunnig, känd (jfr KUND, adj., KUNGÖRA); jfr KUNNA, v.1]
(†) göra (ngt) känt, förkunna. Bodskap må iag bäre, anslag kan iagh icke kunne. SvOrds. A 4 a (1604). jfr: Bodhskap må iagh bära, anslagh kan iagh icke förkunna. SvOrds. A 4 a (1636). — jfr AV-, FÖR-, UT-KUNNA.

 

Spalt K 3209 band 15, 1938

Webbansvarig