Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURIOSUM kur1iω3sum2 l. kɯ1r-, l. 1040, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. kuriosa -sa2 resp. -sa. Anm. Ngn gg användes formen kuriosa ss. en feminin sg.-form, t. ex. Cavallin Kipling Kung 24 (1897: kuriosans, gen. sg. best.), NysvSt. 1936, s. 229 (1932).
Ordformer
(förr äv. skrivet cur-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kuriosum, av lat. curiosum, n. av curiosus (se KURIÖS)]
kuriositet (se d. o. 3 b); om föremål särsk. i pl. SvLitTidn. 1815, Bih. sp. 83. Nordenskjölds smädefulla Nekrolog öfver Kellgren .. är ett curiosum, som jag aldrig sett förr än nu. 3SAH XXXVIII. 2: 220 (1854). DN(B) 1938, nr 107, s. 4.
Ssgr: KURIOSA-BUTIK. om butik i vilken kuriositeter försäljas. SDS 1905, nr 96, s. 2. —
-KABINETT. kuriositetskabinett. Linné Stenr. 34 (c. 1747). SvD(A) 1936, nr 59, s. 13. —
-STÅND. jfr -BUTIK. Nyblom Österut 75 (1908).

 

Spalt K 3255 band 15, 1938

Webbansvarig