Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURR kur4, förr äv. KORR, n.
Ordformer
(korr c. 1645. kurr c. 1755—c. 1875)
Etymologi
[fsv. kur, kor, motsv. d. kur, isl. kurr; eg. vbalsbst. till ett germ. starkt v. kerran, föreliggande i fht. kerran, knarra, skrika, feng. ceorran, gnissla; jfr äv. nor. dial. karra, kackla, skrika (om ripa, lom); av ljudhärmande urspr. — Jfr KURRA, v.2]
(†; se dock a) om (en tät följd av) relativt svaga o. bullrande ljud; jfr KURRA, v.2 Thet Korr och Morr som Grodor och Paddor hafwa vti Dammar. IErici Colerus 1: 174 (c. 1645). — särsk.
a) (fullt br.) motsv. KURRA, v.2 d. Kurr i magen. Tholander Ordl. (c. 1875).
b) motsv. KURRA, v.2 g. Schultze Ordb. 2500 (c. 1755).

 

Spalt K 3259 band 15, 1938

Webbansvarig