| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KUTA kɯ3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -NING.
(i sht vid Bottniska viken) om sälhona: framföda ungar; äv. med obj. betecknande den framfödda avkomman. Hiärne 2Anl. 105 (1702). (Vikaren) kutar något senare än gråsjälen. FoFl. 1921, s. 244.
B: KUTNINGS-TID. tid då kutning inträffar (äv. med inbegrepp av tiden närmast före o. efter kutningen). 2SvKulturb. 1—2: 258 (1934).
Spalt K 3293 band 15, 1938