KUTT, f.?
Etymologi
[jfr d. kutte; av t. kutte, av mlat. cotta, cottus, munkkåpa, av germ. urspr. — Jfr KOTILJONG, REDINGOT]
(enst., †) munkkåpa. En Munck medh Kutt och Staff. Fosz 33 (1621).
Spalt K 3293 band 15, 1938
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se