| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KYMIG ky3mig2, adj. -are. adv. -T.
(starkt vard.)
1) otrevlig, obehaglig; småaktig; motvillig, omedgörlig; okamratlig. ”Hva’ru ä’ kymig i dag, Sigrid” sade han föraktfullt. Sandberg GHusH 20 (1897). Det är egentligen förbaskat kymigt av staten att pruta på de där futtiga femtio örena, konstaterar kasernvakten. DN(A) 1932, nr 240, s. 1.
2) underlig, komisk, löjlig, skojig, ”livad”. Häradshövdingen är kymig, va? Serner Birck 184 (1917). Kymig nattrock gubben har! SvSkämtl. 136: 11 (1919).
Spalt K 3502 band 15, 1938