Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KYMRER kym4rer, m.; best. -n; pl. =. (kymbr- 1835 (: Kymbriska, sbst.)—1884. kymr- 1803 (: Kymriska, adj.) osv.).
Etymologi
[av kymr. cymro, pl. cymry, eg.: landsman, av lat. cum, med, o. kymr. brog, mrog, mark, besläktat med MARK]
manlig individ tillhörande den keltiska folkgruppen i Sydbritannien, varav spillror ännu kvarleva i Wales o. Bretagne; i pl. utan avseende på kön. NF 8: 589 (1884). Kymrerna i Wales ha alltid troget fasthållit de demokratiska idealen. Nordenstreng EurMänRas. 137 (1917).
Avledn.: KYMRISK, adj. Leopold 6: 79 (1803). De kymriskt talande waleserna. PT 1901, nr 164 A, s. 3. Kymriska .. språket. 3NF (1930). —
KYMRISKA, r. l. f. språkv. det kymriska språket. Almqvist AllmSpr. 87 (1835). I kymriskan ljuder g ofta framför w. Richert Ljudl. 375 (1866). Noreen VS 1: 64 (1903).

 

Spalt K 3502 band 15, 1938

Webbansvarig