Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KYNO- ky1no- l. kyn1o-, l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[ytterst av gr. κυνο-, till κύων (gen. κυνός), hund. — Jfr CYNISK]
i ssgr: hund-.
Ssgr [med motsv. i t., eng. o. fr.] (i fackspr.): KYNO-LOG104. person som ägnar sig åt kynologi, hundkännare. BiblJäg. 4: 207 (1897). Ivrig jägare och kynolog. Upsala(A) 1923, nr 285, s. 1. —
-LOGI1004, r. läran om hunden, dess raser, dressyr m. m., hundkännedom. SvKennelklT 1893, s. 86. BiblJäg. 4: 216 (1897).

 

Spalt K 3507 band 15, 1938

Webbansvarig