| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KYRKOGÅRD ɟyr3kω~gå2rd, äv. ɟœr3– (Anm. Jfr beträffande uttalens bruklighet anm. under KYRKA), äv. (i vissa trakter) KÖRGÅRD ɟœr4~ gå1rd, äv. 3~2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
inhägnat område omkring l. vid en kyrka vilket helt l. delvis användes till begravningsplats; äv. om begravningsplats som icke ligger vid kyrka. Han är begravd på Uppsala kyrkogård, förr äv. i kyrkogården. De ha tre barn på kyrkogården. SthmSkotteb. 1: 193 (1521). (Ärkebiskop Trolle) loth konung Christierns folk begraffuas högtidheliga j kyrkegården, Och lath the swenska fattiga dödha kropper .. begraffues j owijgda jordh. G1R 7: 428 (1531). Kyrckiogårdarna måste wäl ombyggas, och wäl stängde och hederligen hållas, för dheras skull som ther hwijla. Kyrkol. 18: 8 (1686). Bland kyrkogårdens sorgsna pilar. Runeberg (SVS) 1: 42 (1830). Jag har varit på körrgårn med en krans. Bergman LBrenn. 17 (1928). — jfr BI-, FATTIG-, SOLDAT-, URN-KYRKOGÅRD. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Ny Läkiare, ny Kyrkegård. Grubb 572 (1665). Det blir ingen god Läkare förr, än han fyllt en kjörgård. Rhodin Ordspr. 40 (1807). Grön jul gör fet kyrkogård. Granlund Ordspr. (c. 1880). Har ni fått mig på hasorna, så inte ruttnar jag här, som kärngen sa’ när hon slog ikull på körgårn. Strindberg SvÖ 2: 217 (1883).
b) (†) i vissa uttr. som betyda att ngn får resp. icke får gravplats på kyrkogården. Antingen man .. kan förwägra henne kyrkiegården. eller henne motte kyrkiegårdh förunnas. VDAkt. 1666, nr 260. Om henne må tillåtit blifva komma i kyrkiogården. Därs. 1667, nr 344. Vår första döde, som var en Matros, feck Kyrkogård i Norge mot en Rixdalers afgift. Wallenberg (SVS) 1: 193 (1771).
d) i oeg. l. bildl. anv. (Det) sker, at somlige Städer och Fästningar, äro intet annat än Kyrckiogårdar för soldater. Isogæus Segersk. 579 (c. 1700). En stund ur hans förflutna lif, hvilken .. låg djupt begrafven i minnets kyrkogård. Carlén Rosen 405 (1842). Farvattnet kring kap Hatteras, de amerikanska kustfararnas kyrkogård. Nylander Sjöfolk 4: 93 (1921).
-BLOMMA, r. l. f. jfr -BLOMSTER. särsk. (numera knappast br.) i pl., bildl., om gråa hår. Spegel SalPräd. 405 (c. 1710). —
-BLOMSTER. om blomma som brukar växa på kyrkogårdar. TurÅ 1903, s. 77. särsk. (numera knappast br.) i pl. (förr äv. koll.), bildl., om gråa hår. Titt håår grånar, tu haffuer mykit kyrkegårdz blomster ther vthi. Balck Ridd. C 6 b (1599). —
-BYGGNAD. (†) om inhägnande av kyrkogård. Kyrkol. 18: 8 (1686). Botin Hem. 1: 87 (1755; om förh. 1722). —
-HOSTA, r. l. f. (†) om svår hosta (som anses föra ngn i graven). Holmberg 2: 634 (1795). Dalin (1852; familjärt). —
-HYENA. [jfr SEDLIGHETS-HYENA] om kvinna som frossar i sensationer vid begravning å kyrkogård. Begrafnings- eller kyrkogårdshyenor. ARandel i SvD(A) 1915, nr 200, s. 8. —
-INSPEKTOR~102. befattningshavare som har uppsikt över kyrkogård. GbgAdrIndKal. 1878, Kal-Afd. s. 24. —
-KONST. konst, i sht trädgårdsanläggningskonst, som sysslar med kyrkogårdars anläggning o. prydande. 2NF 19: 308 (1913). Kyrkogårdskonst. Wadsjö (1919; boktitel). —
-MUR. [fsv. kirkiogards mur] mur omkring kyrkogård; förr äv. om inhägnad av trä. G1R 21: 17 (1550). Kyrckiogårdsmuren (i Tännäs är) af trä timrat, med brädstumar betäckt. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 79 (1737). Lagerlöf Berl. 2: 77 (1891). —
-NÄMND. myndighet som vårdar o. förvaltar en kommuns kyrkogård(ar). SthmStadsfBerednUtl. 1880, nr 68, s. 1. —
-ROR. (-roder) (†) ett slags gravvård (”ror”). OrdnLilleTull. 1658, s. C 1 b. Därs. 1666, s. E 3 a. PH 6: 4375 (1756). —
-SYSSLOMAN~200 l. ~102. befattningshavare som har att öva uppsikt över kyrkogård. RTKatal. 1904, 4: 206. —
Spalt K 3559 band 15, 1939