| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KYSS ɟys4, r. l. m. ((†) n. 1Kor. 16: 20 (NT 1526)); best. -en; pl. -ar (Schroderus Comenius 826 (1639) osv.) ((†) -er Fosz 51 (1621; i rim), 2Saml. 35: 222 (1662)).
1) om handlingen att trycka läpparna mot ngt (ss. ngns läppar l. kind l. hand l. annan kroppsdel l. ett föremål) antingen med erotisk innebörd l. bl. ss. vänskaps- l. vördnads- l. ödmjukhets- l. hövlighetsbetygelse; jfr PUSS. Ge ngn en kyss. Få en kyss. Röva, stjäla, ta en kyss från ngn. Trycka en kyss på ngns läppar, kind, panna. Kyss på mun(nen), kind(en), hand(en). Helser idher inbyrdes medh it hälogt kwss. Rom. 16: 16 (NT 1526). Sedan jag fådt frökens försäkran at få äga hennes vänskap, .. hvarom hon mig försäkrade med en kyss. Dahlberg Lefn. 22 (c. 1755; uppl. 1911). Kyssar älskar hvarje flicka, / Fast hon låtsar dem förakta. Runeberg (SVS) 1: 229 (1832). Bergman Patr. 130 (1928). — jfr AVSKEDS-, BRODERS-, FOT-, FÖRSONINGS-, GODNATT(S)-, HAND-, JUDAS-, SLUT-, TEATER-, VÄNSKAPS-KYSS m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Kysz är kiärleeks bodh. Grubb 434 (1665). ”Skönt” — sa’ Gustafva om kyssen i kyrkdörren. Holmström Sa’ han 68 (1876).
b) om slängkyss; numera bl. elliptiskt för d. o. Humbla Landcr. 173 (1740). Slänga en kyss åt någon vacker flicka. Runeberg ESkr. 2: 324 (1857). — jfr SLÄNG-KYSS.
c) (i vitter stil; se dock slutet) i bildl. l. oeg. anv. (jfr 2); jfr KYSSA 1 j. Fuhrman Alm. 1668, s. 25. Mot Vestans kyss och dagens blick / En nyssfödd Ros sit sköte räckte. Kellgren 2: 215 (1782). Med kyss en våg mot stranden går. Wirsén Vis. 24 (1899). — särsk. (vard.) om häftigt slag l. stöt o. d. Landsm. 1: 619 (1880). Jag fick en kyss av skotblocket i vändningen och gick över bord. Siwertz Vatt. 48 (1925).
2) kok. om vissa slag av (i allm. rundade, toppformiga) småbröd; äv. om visst slags konfekt l. karamell. Wranér SkStug. 139 (1886; om karamell). Grafström Kond. 285 (1892). Högstedt KokB 561 (1920). — jfr NEGER-KYSS.
Spalt K 3565 band 15, 1939