Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYTT ɟyt4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. kytt; till KYTTA, v.2]
(i vissa trakter) hopp, skutt; språng. Kers var med ett kytt ur sängen. Blomberg Överg. 170 (1915). Lieberath Span. 84 (1916).

 

Spalt K 3569 band 15, 1939

Webbansvarig