Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÅLRABBI kå3l~rab2i, r. l. m.; best. -n; pl. (föga br.) = (MeddLantbrStyr. 203: 29 (1917)); äv. (i vissa trakter) KÅLRABBA kå3l~rab2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((Agardh o.) Ljungberg III. 3: 247 (1859), SDS 1900, nr 43, s. 4).
kålarten Brassica oleracea Lin. var. gongylodes, vars knöllikt uppsvällda stam är ätlig; knutkål; äv. (i sht kok.) om maträtt tillagad på kålrabbi. Ahlich 97 (1722). Kålrabbi är en god, men föga uppmärksammad (matnyttig) växt. Langlet Husm. 714 (1884). Fylld kålrabbi. MeddLantbrStyr. 203: 29 (1917; om maträtt). Sonesson HbTrädg. 507 (1926). — särsk. (†) i utvidgad anv., ss. sammanfattande namn för kålrabbi o. kålrot; särsk. i uttr. kålrabbi ovan jord, om kålrabbi; kålrabbi under jord, om kålrot. Jörlin Köksg. 6 (1784). Af Kålrabi har man .. tvenne slag: öfver och under jord. Hedrén Mansa 21 (1803). Torén Rebau o. Hochstetter 121 (1851). HbTrädg. 2: 53 (1872).
Spalt K 3582 band 15, 1939