Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÅLROT kå3l~rω2t, r. l. f.; best. -en; pl. -rötter ~röt2er.
2) urspr. o. eg. om roten av den till släktet Brassica Lin. hörande växten Brassica napus var. rapifera Metzg. (jfr ROT-KÅL), vars rot (o. nedre stamdel) är ätlig; äv. o. numera vanl. (i sht bot.) i utvidgad anv., om nämnda växt; äv. i uttr. vit, gul kålrot, om former med vit resp. (röd)gul rot. Hwit Kåål root. BOlavi 170 a (1578). Lundström Trädg. 1: 65 (1831). VerdS 126: 19 (1904). Kålroten är sötare än rovan. Högstedt KokB 328 (1920). — särsk. kok. i namn på maträtter; vanl. i pl. Stufvade .. Kåhl-rötter. Haartman Sjukd. 177 (1759). Nyblom Minn. 1: 52 (1904).
-BLAD. (kålrot- 1919. kålrots- 1803) EconA 1807, apr. s. 94, Bil. 2 (1803). —
Spalt K 3582 band 15, 1939