Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅSA kå3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i vissa trakter) KOSA kω3sa2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er (möjl. att hänföra till sg. KOS) VgFmT I. 8—9: 91 (1554), Tegel G1 2: 342 (1622)); förr äv. KOS, sbst.3, l. KÅS, sbst.3, m. l. f.; pl. -ar l. -er (se ovan).
Ordformer
(ko(o)s 1641—1662 (: Kosar, pl.). ko(o)sa (cos-, koosza, koossa) 1538—1930. kossar (-sz-), pl. 1546—47. ko(o)ser (koosser), pl. 1554—1622. kosser, pl. 1584. kvasa 1695. kås 1867 (: Kåsar, pl.). kåsa 1880 osv.)
Etymologi
[fsv. kausa (i bet. 1); jfr sv. dial. kaus, kausä, kåsa, kås, kåks, kosa, ä. dan. kovs(e), nor. koks, skål med skaft l. två öron; av mnt. kouwes(ch)e, större vattenösa med skaft, motsv. nt. kowse, t. kausche. — Jfr KOXA, sbst.1]
1) (i folkligt spr. i vissa trakter o. i kulturhist. fackspr.; se dock a) (under 1400- o. 1500-talen i Sverge vanligt, i senare tid bl. bland allmogen i vissa trakter förekommande) mer l. mindre rikt utsmyckat dryckeskärl utan fot o. lock, vanl. försett med två (på motsatta sidor placerade) grepar l. handtag; särsk. dels om dylikt större (trä)kärl med kraftiga, uppstående, rikt skulpterade grepar som vid drickandet bildade en ram omkring ansiktet, dels om dylikt mindre (silver)kärl (för brännvin o. d.) med flata, rätt utstående handtag; stundom med särskild tanke på innehållet. VarRerV 26 (1538). Koosor. Rööde målade kooszor stoor 3 st. Szmå — 5 st. GripshInvent. 26/5 1547. Han måste dricka ut några stora Kosor, til det Förstl. Husets välgång. Weise 1: 28 (1769). Kulturen 1936, s. 94. — jfr BRÄNNVINS-, DRYCKES-, SILVER-, TRÄ-, ÖL-KÅSA m. fl. — särsk.
a) i sht sport. om kåsa använd ss. pris vid vissa motorcykeltävlingar; äv. i överförd anv., om tävlingen. Man har på sina håll förutspått ett svalnat intresse för årets kåsa. SvD(L) 1929, nr 301, s. 15. — jfr NOVEMBER-KÅSA.
b) (†) användt ss. rymdmått. Een Skåål eller Koosa, Ett Mått så stoort som een ottende deel aff ett Quarteer. Lælius Bünting Mynt 22 (1588). Schroderus Comenius 763 (1639).
2) (i folkligt spr. i vissa trakter o. i kulturhist. fackspr.) ett slags hos lapparna förekommande (mindre) skopa l. skopliknande kärl använd(t) ss. dryckeskärl. Högström Lapm. 126 (1747). Hammarstedt NordMLapp. 15 (1911).

 

Spalt K 3590 band 15, 1939

Webbansvarig