Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÅRA kå3ra2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KÅRE, sbst.3, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar.
(i folkligt spr. i vissa trakter) (hyvel)spån, tunn flisa. Lind (1749; under abschnittlein). Hillman (började) hyvla, så att kårorna röko. Hedenvind-Eriksson ÖdeG 46 (1913). — jfr HYVEL-KÅRE.
Spalt K 3589 band 15, 1939