Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄGGLA ɟäg3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KÄGGEL, sbst.1
Ordformer
(kegla 1665. käggla (-ägl-) 1854 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Värml.) kjäggel’, härma ngn, nor. kjegla, kivas, träta m. m., shetl. kegl, kivas; jfr sv. dial. (Smål.) käggla, f. person som ofta småträter; möjl. samma ord som KÄKLA]
(starkt bygdemålsfärgat) käbbla, ”käfta”, kälta. Schück (1854; fr. Västergötl.).
Särsk. förb.: KÄGGLA EMOT10 04 l. MOT4. (starkt bygdemålsfärgat) käbbla emot, ”käfta” emot. Hvad keglar du emoot, din oförskemda? UHiärne Vitt. 175 (1665).

 

Spalt K 3604 band 15, 1939

Webbansvarig