Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄLKBORGARE ɟäl3k~bor2jare, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(kälk- (kelk-) 1800 osv. tjäl(c)k- 1750)
Etymologi
[sannol. elliptisk bildning till ett icke anträffat KÄLKESTADSBORGARE, dvs. borgare i (den fingerade staden) Kälkestad, som förr stundom användes liktydigt med GRÖNKÖPING, KRÅKVINKEL o. d. Se för övr. Hjelmqvist BiblPersN 18 f. (1901)]
(ringaktande benämning på) småstadsborgare (utan högre intressen), småborgare, person med trångbröstad l. småaktig syn på tingen; spetsborgare, filister. Plantin Holberg PedP 213 (1750). Kälkborgaren, som fikar efter en stjärna i knapphålet. Rydberg 2: 308 (c. 1872). (Gjörwell) var en typisk kälkborgare .. med en ytterst begränsad andlig horisont. Lamm UpplRom. 1: 331 (1918).
Ssgr: KÄLKBORGAR- l. KÄLKBORGARE-ANDA. jfr ANDE VIII 5 a. Tegnér (WB) 7: 369 (1833). Den mot allt stort och upphöjdt fiendtliga kälkborgarandan. Rydberg Frib. 249 (1857). —
-SJÄL. i sht mer l. mindre konkret, övergående i bet.: kälkborgare. Törneros Brev 1: 330 (1826; uppl. 1925). (Jag är) inte heller någon snällt regelrätt liten kälkborgarsjäl. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 347.
Avledn.: KÄLKBORGARAKTIG l. KÄLKBORGAREAKTIG, adj. Holmberg 1: 251 (1795).
Avledn.: kälkborgar(e)aktighet, r. l. f. Weste (1807). —
KÄLKBORGERI1004, n. (numera föga br.) kälkborgaraktighet, kälkborgerlighet. Atterbom (1839) i 2Saml. 11: 17. Sjöberg SthmHeml. 284 (1844). 2Saml. 31: 41 (1910). —
KÄLKBORGERLIG, adj. utmärkande för en kälkborgare l. hans uppfattning, filiströs. Törneros Bref 2: 4 (c. 1823). GHT 1934, nr 140, s. 11.
Avledn.: kälkborgerlighet, r. l. f.

 

Spalt K 3613 band 15, 1939

Webbansvarig