| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄNNETECKNA ɟän3e~tek2na, förr äv. KÄNNTECKNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) angiva det utmärkande l. karakteristiska för (ngn l. ngt), karakterisera (se d. o. 1 b); numera företrädesvis i uttr. känneteckna (ngn l. ngt) såsom ngt; i sht i pass. Framtiden 1877, s. 27. Försöket bör kännetecknas som oförskämt. Östergren (1931).
2) med saksubj.: vara utmärkande l. karakteristisk för (ngn l. ngt), karakterisera (se d. o. 1 a). Ödman UngdM 1: 70 (1873, 1881). Negerrasen .. kännetecknas af .. svart eller mörkbrun hudfärg och ulligt hår. Carlson 1Skolgeogr. 157 (1889). Den brandkårshastighet, som kännetecknar svenska bilar nattetid. Hellström Malmros 313 (1931).
Spalt K 3667 band 15, 1939