Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄRTA ɟær3ta2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kjä- 1837—1901. kä- 1746—1868)
Etymologi
[sv. dial. kärta, kerta; av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, o. zool.) fisken Abramis blicca Bloch, björkna. Tuneld Geogr. 17 (1746). VerdS 98: 31 (1901).

 

Spalt K 3760 band 15, 1939

Webbansvarig