| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAGSAGA la3g~sa2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 2: 52 (1525); -ur G1R 4: 178 (1527), PH 6: 4154 (1756); -säger RA I. 4: 525 (1598)).
1) i fråga om medeltida förh.: framsägande på tinget av gällande lag; äv. konkret, om den framsagda (l. skriftligen upptecknade) lagtexten. Den af .. (Viger Spa) grundlagda samling kallas en laghsagha, d. ä. egentligen en sagd, fastän äfven skriftligen upptecknad lag. Schlyter JurAfh. 2: 114 (1835, 1879). Nordström Samh. 1: 33 (1839). Uppl. 1: 233 (1902).
2) (†) domsrätt, jurisdiktion; äv. bildl; jfr DOMSAGA 1. Brask Pufendorf Hist. 321 (1680). Emot denna Borgerliga Lag (dvs. Justinianus’ lagsamling) hafva Påfvarne .. inom sin andeliga och verldsliga Lagsaga, satt en annan föga mindre vidlyftig och invecklad Kyrko-Lag. Bergklint MSam. 2: 134 (1784). Ehrenström miste lifvet, .. Aminoff och .. Lillie gå frie; de öfriga remitteras till vår Herres lagsaga. MoB 2: 108 (1794).
3) (i fråga om förh. i Sv. till 1849, i Finl. till 1867) område för en lagmans jurisdiktion, lagmansrätts distrikt; lagmansdöme; jfr DOMSAGA 2. G1R 1: 184 (1524). Alle som i Häredh och Laghsagu boo, .. skole och alle göre Häredz och Laghmans Penninger lijke vth (osv.). SvRStBesl. 1604, s. C 2 b. (Jag) förestood .. vnderlaghmans ämbetet vthi norrefinna laghsaghu. Schück VittA 1: 170 (i handl. fr. 1657). 1682—1849 bildade Kalmar län och Öland en lagsaga. 2NF 34: 110 (1922).
Spalt L 116 band 15, 1939