| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOMSAGA dωm3~sa2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. Fordom förekom äfv. fsv. böjning (jfr LAGSAGA). Växiö rådstur. prot. (se 1). Publ. handl. (se 2). Riksdagstidn. 1771, s. 563 (: domsagu, nom. sg.).
1) (†) domsrätt, jurisdiktion. Vilja undandraga sig R(ådhus) R(ätten)s domsagu. Växiö rådstur. prot. 25 okt. 1738. Dähnert (1784).
2) område för häradshöfdings domsrätt (jurisdiktion); jfr HÄRADSHÖFDINGEDÖME; i sht förr äfv. om andra jurisdiktionsområden; stundom närmande sig bet.: häradshöfdingebefattning. Han fick en domsaga redan vid trettiofem års ålder. Förestå domsaga. Publ. handl. 3: 1716 (1741: Domsagurs, gen. pl.). Then i Blekinge Län nuvarande enda Domsaga må .. uti tvänne Jurisdictioner blifva fördelt, på thet sätt, at Östra Fögderiet utgör then ena, och Västra Fögderiet then andra Domsagan. Riksdagstidn. 1771, s. 499. Staden, med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägne äro, vare Rådstufvu-Rätts domsaga. SFS 1849, nr 27, s. 3. De Geer Minnen 1: 82 (1892). — i utvidgad l. öfverförd anv. Dessa Herrars (dvs. de fornnordiska gudarnas) domsagor voro nog blandade med hvarandra. Lagerbring 1 Hist. 1: 487 (1769). Kan .. allt, som ger nöje eller onöje, sägas höra under smakens domsaga? Lidbeck Anm. 22 (1805).
Spalt D 1954 band 7, 1920