Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAPSK lap4sk, äv. (numera knappast br.) LAPPISK lap4isk, adj.; adv. = (†, KyrkohÅ 1914, s. 424 (1631)), -T.
Ordformer
(lappesk 1631. lappisk 1635—1935. lapsk (lappsk) 1701 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lappisk; avledn. av LAPP, sbst.1]
som har avseende på l. sammanhänger med l. utmärker lappar l. Lappland l. lapparnas språk; som kommer l. härstammar från Lappland. OxBr. 11: 83 (1635). En Lappisk qwinna. Landsm. XVII. 3: 16 (1672). En Lapsk Ordebok. Rudbeck Samolad (1701; i boktitel). Lappska Språket. VetAH 1803, s. 274. Det lapska skolväsendet. BtRiksdP 1930, 1: nr 157, s. 1. GHT 1935, nr 184, s. 3. — jfr NORSK-, SVENSK-, SYD-LAPSK. — särsk.
a) i vissa namn på växter l. djur som förekomma i Lappland.
α) i uttr. lapsk stjärnblomma, om växten Cerastium trigynum Vill., lapparv. Liljeblad Fl. 247 (1816).
β) i uttr. lapsk syra, om växten Rumex arifolius All. (Rumex acetosa var. alpina Lin.). Müller FruktTräd. 253 (1850).
γ) i uttr. lapsk tåg, om växten Juncus triglumis Lin., lapptåg. Linné Fl. nr 306 (1755: Lapsk-Togh). Hoffberg Växtr. 196 (1792).
δ) i uttr. lapsk kackerlacka, om insekten Ectobia lapponica Lin. 1Brehm III. 2: 145 (1876). SvUppslB 14: 919 (1933).
b) (†) i substantivisk anv., i pl., om lappar. Linné Diet. 1: 32 (c. 1750).
c) (†) ss. adv.: på lapska språket, på lapska. Her Nielss .. begynte wäll Lappesck Predicka, Män döden giorde ända deropå. KyrkohÅ 1914, s. 424 (1631).
Ssg: LAPSK-TALANDE, p. adj. som talar lapska; som har lapska till sitt modersmål. DN 1895, nr 9230, s. 1. Flodström SvFolk 69 (1918).

 

Spalt L 297 band 15, 1939

Webbansvarig