Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LATIN- lati3n~, förr äv. LATINS-.
Etymologi
[jfr d. latin-, eng. lateen, av fr. latine (i uttr. voile latine, latinsegel), f. sg. av latin, latinsk, av lat. latinus (se LATIN, sbst.1); benämningen föranledd därav att ifrågavarande segel företrädesvis användes av de latinska folken vid Medelhavet]
sjöt. ss. förled i ssgr betecknande latinsegel l. ngt som sammanhänger därmed.
Ssgr (sjöt.): A: LATIN-RIGG. SvD(A) 1934, nr 6, s. 8. —
-RIGGAD, p. adj. TIdr. 1882, s. 94. —
-RÅ, r. l. m. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SEGEL. (latin- 1765 osv. latins- 1768—1798) [jfr d. latinsejl, eng. lateen sail; efter fr. voile latine (se ovan)] (särsk. i Medelhavet användt) högt, trekantigt l. trapetsformigt segel med långt spri, galärsegel. Dalman 52 (1765). Portugisiska fiskarbåtar med sina pittoreska latinsegel. VFl. 1915, s. 136. 2SvKulturb. 1—2: 239 (1934). —
-SEGLARE, r. l. m. (mera tillf.) båt med latinsegel. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Latinseglare från Azurkusten. Taube Bölj. 60 (1920). —
-TACKLING. Hornborg Segelsjöf. 267 (1923).
B (†): LATINS-SEGEL, se A.

 

Spalt L 351 band 15, 1939

Webbansvarig