| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LATTA lat3a2, äv. LATTRA lat3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Pfeiffer (1837), AHB 34: 67 (1869)).
(i sht i fackspr.) träribba, läkt. Bleff Nya Boijorthen, fuldh wrengdh, kom th[er] til som lattor slogos faste m[edh], Öffuerlöp Spiich. SkeppsgR 1544. Kom til then Nya Galeijen, som vpsattes, och Lattor bleffue slagne til wrengh[er]ne medh, Croch spiich. Därs. 1547. Ambrosiani DokumPprsbr. 119 (i handl. fr. 1828). Man väljer för .. (förfärdigandet av en ”drake”) ett stycke latta (tunnsågad och smal del af ett bräde). Handtv. 85 (1874). Nilsson Skeppsb. 153 (1932). — särsk.
a) sjöt. om tvärslå av trä som fastgöres vid spanten o. som tjänar som underlag att stå på vid vantens vevling m. m.; äv. om tunt, urholkat trästycke som fastnajas vid stående gods, där detta är utsatt för skamfilning. Vantvurstar. .. För att bistå ögat, och erhålla det önskade märket, är bäst om skepparen låter naija en svart latta, i likhet med svigtningen, från sida till sida. Platen Glascock 1: 234 (1836). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Ekelöf Ordl. (1898). Jag ser att klyvarfallet rappat ur, / och lattorna ha gått. Selander Stad. 67 (1926).
b) (i fackspr.) mätstång för jordmätning, landtmätarstång. Fennia VI. 1: 32 (1892). Därs. LIII. 1: 34 (1930). — jfr NIVELLERINGS-LATTA.
c) tegelbr. bräde varpå tegel upplägges för torkning. (Tegeltransport-)Vagnen har vanligen 10 par s. k. ”pikar” eller hyllstöd med hvilka 10 st. lattor kunna upplyftas, transporteras och insättas samtidigt. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 31.
d) vävn. i vävstol: tunn träslå vari skaft o. trampa upphängas medelst snören. Ekenmark Lb. 14 (1847). Andersson Väfn. 7 (1880). — jfr TOPP-LATTA.
Anm. Ss. benämning på träribbor, särsk. reveteringsribb, användes i fackspr. den eng. pl.-formen laths. 1NJA 1874, s. 285. Laths användes vid rappning af väggar, tak m. m., hvarvid den spikas på väggytan, för att murbruket skall fastna. Ekman SkogstHb. 182 (1908). VaruhbTulltaxa 1: 230 (1931).
Spalt L 356 band 15, 1939