Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIDELSE li3delse2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-else 1640 osv. -ilse 1526)
Etymologi
[fsv. lidhilse, lidande, uthärdande; jfr d. lidelse, lidande, i ä. d. äv.: lidelse; vbalsbst. till LIDA, v.2 I bet. 3 är ordet övers. av t. leidenschaft, fr. passion. — Jfr LIDENSKAP]
1) till LIDA, v.2 1: lidande; numera bl. ngn gg (i sht ss. första led i ssgr) i av danskan påvärkat spr. Ebr. 2: 9 (NT 1526). Lijdelsens Kalk. Kempe Krigzpersp. 78 (1664). I Christi lidelses tid. Swedberg SabbRo 898 (1702, 1712). Som hon icke sökte hjelp (mot sjukdomen) förrän för sent, gjorde döden slut på hennes lidelser. VetAH 1814, s. 254. Under otaliga lidelser, misstag och bekymmer. Wingård Minn. 10: 50 (1849). Levertin Linné 14 (1906). jfr SoS 1911, s. 63, o. Hylén Danism. 21 (1916).
2) (†) till LIDA, v.2 5, 6: tålande, uthärdande. Linc. (1640; under perpessio).
3) stark o. dominerande känsla av bestående art som är bestämd av häftig åtrå l. strävan att nå visst mål l. utgör det drivande incitamentet för värksamhet av viss art; passion. Vara sina lidelsers slav l. slav under sina lidelser. Behärskad av en enda stor lidelse. Han har en värklig lidelse för vackra bokband. Sahlstedt TuppSag. 8 (1758). Ett outsläckligt nit för fäderneslandets väl, frihet, ära; .. en lika brinnande lidelse för dess fulltoniga språk. Atterbom Minnest. 2: 10 (1840). En man, hvars enda lidelse — men ej enda böjelse — var makten. Rydberg RomD 19 (1877). Med lidelse kastade .. (Zenon) sig in i de politiska fejderna i Elea. Grimberg VärldH 2: 316 (1927). Uppjaga de politiska lidelserna. DN(A) 1934, nr 53, s. 1. — jfr KONSTNÄRS-, PARTI-, SANNINGS-, SKÖNHETS-, STORHETS-LIDELSE m. fl. — särsk. om stark, sensuellt betonad erotisk känsla l. åtrå, passion. Elgström Frunt. 9 (1809). Hermione, som förtäres av obesvarad lidelse för Pyrrhus. Sylwan (o. Bing) 1: 328 (1910). Grubblet om den stora lidelsens fras. Hallström NNov. 51 (1912) [jfr fr. la grande passion].
Ssgr (i allm. till 3): A: LIDELSE-FRI. som är utan lidelse; känslolös, lugn. Han talade fullständigt lidelsefritt, lugnt o. kallt. I lugn, lidelsefri ton. Rademine Knigge 3: 60 (1804). Den generation, som ännu kände smärtan af Finlands förlust, .. kunde icke lidelsefritt bedöma 1812 års politik. 3SAH 3: 178 (1888). Lidelsefri och på sak gående kritik. Hagman Grundlag. 119 (1904). —
Avledn.: lidelsefrihet, r. l. f. —
-FULL. full av lidelse(r); passionerad; äv.: som vittnar om l. ger uttryck åt lidelse(r). En lidelsefull motståndare till ngt. Lidelsefullt åtrå ngt. Lidelsefullt hängiven sin konst. Crusenstolpe Mor. 1: 21 (1840). En lidelsefull demokrat. Grimberg VärldH 2: 291 (1927). Hennes röst var låg men lidelsefull. Siwertz JoDr. 278 (1928).
Avledn.: lidelsefullhet, r. l. f. —
-FYLLD, p. adj. (i högre stil) Lidelsefyld smärta. GHT 1895, nr 295 A, s. 2. —
-HISTORIA.
1) [jfr d. lidelseshistorie] (tillf., i av d. påvärkat spr.) till 1: lidandeshistoria. Rimstyckena behandla Jesu lidelsehistoria. SkandGazette 1862, sp. 407. Levertin Linné 14 (1906).
2) (tillf.) till 3: historia om lidelser. Levertin (1888) hos Söderhjelm Levertin 1: 247. —
-LÖS. (mindre br.) lidelsefri. VRydberg i GHT 1873, nr 11, s. 3. Ekelund NordKlass. 74 (1914). —
-VARM. (i vitter stil) varm av lidelse. Karlfeldt FridLustg. 47 (1901). —
(1) -VÄG. (tillf., i av d. påvärkat spr.) lidandesväg. Levertin 13: 142 (1904).
B (†): (1) LIDELSES-HAV. bildl., om stort lidande. Thet stora lidelses haf, som Jesus måste fara öfwer. Spegel Pass. 29 (c. 1680).

 

Spalt L 641 band 16, 1940

Webbansvarig