| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIP li4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
i uttr. som angiva att ngn (förvrider anletsdragen o.) börjar gråta: gråt; numera nästan bl. (vard.) i uttr. taga, äv. sätta till lipen, förr äv. sätta lipen till, börja gråta. (Hon) sätter .. Lijpen till. Fernander Theatr. 185 (1695). En .. stackare, som tar till lipen, bara de säger det minsta. Bergman HNådT 118 (1910). Det var inte långt ifrån, att Tedde satt i med en liten lip. Janson Barn 146 (1913). Sätta till lipen. Östergren (1931).
Spalt L 824 band 16, 1940