lito- | SAOB

Publicerad 1940

LITO- li1to- l. lit1o-, l. -tω- l. -tå-.

Ordformer

(förr äv. litho-)

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. litho-; ssgsform av gr. λίϑος, sten]

(i sht i fackspr.) i ssgr: som avser l. gäller l. har samband med sten, sten-.

Ssgr: LITO-FANI -fani4, r. [jfr t. o. fr. lithophanie, eng. lithophany; senare leden till gr. φαίνειν, visa (jfr FENOMEN)] (förr) platta l. tavla av halvgenomskinligt material, i sht porslin, med figurer o. d. i låg relief; äv. ss. ämnesnamn. Pasch ÅrsbVetA 1845, s. 52. Ljusskärm af Lithophanie med jernställ. BoupptVäxjö 1869. —

-FYT -fy4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. [jfr t. lithophyten, pl., nylat. lithophyta, pl.; senare leden till gr. φύειν, frambringa] bot. växt med växtplats på ytan av sten; förr äv. om förstenad växt. Adlerbeth FörslSAOB (1798). 2NF (1911). —

-GRAF104, m.||ig. (förr äv. -graph) [jfr t. o. eng. lithograph, fr. lithographe; till -GRAF 3] person som sysslar med l. yrkesmässigt utövar litografi. Almqvist Smar. 24 (1845).

Ssg: litograf-sten. litografisk sten. JernkA 1828, Bih. 3, s. 7. —

-GRAFERA10040, i Sveal. äv. —32, förr äv. -GRAFIERA, v., -ing. (förr äv. -ph(i)era. -era 1829 osv. -iera 1840—1895) [jfr t. lithographieren, fr. lithographier] framställa (ngt) medelst litografi, utföra (ngt) i stentryck. Litograferade visitkort. SPF 1829, s. 519. Estlander KonstH 594 (1867). —

-GRAFI1004, r. (förr äv. -phi(e)) [liksom eng. lithography, fr. lithographie, av t. lithographie]

1) (av tysken A. Senefelder på 1790-talet uppfunnen) metod att anbringa teckning l. skrift på en stenskiva o. taga avtryck därav, stentryckskonsten, stentryck; äv. om själva framställningssättet. ConvLex. (1823). Planscher .. utföras lämpligast i litografi (stentryck). Elge BoktrK 118 (1915). jfr FOTO-, FÄRG-, TYPO-LITOGRAFI m. fl.

2) (†) litografisk anstalt, stentryckeri. SPF 1829, s. 529.

3) konkret: på litografisk väg taget avtryck, stentryck. BoupptVäxjö 1833. Artisten Blackstadius .. utger lithografier af riksdagsmän. Liljecrona RiksdKul. 322 (1840). —

-GRAFIK, r. [ombildning av t. lithographie] (†) litografi (se d. o. 1). Berzelius Brev 9: 61 (1811). —

-GRAFISK1040, adj. (förr äv. -phisk) [jfr t. lithographisch] adj. till -GRAF o. -GRAFI. Litografisk(t) anstalt, tryckeri. Litografiskt bläck, för utförande av teckning l. skrift som skall litograferas. Litografisk krita, se KRITA, sbst. 3 a. SC 2: 367 (1822). För tryckning inlägges stenen i en litografisk press. Kroon Reprodukt. 95 (1935). särsk. i uttr. litografisk sten l. skiffer, om visst slags kalkskiffer som lämpar sig för litografi. JernkA 1832, Bih. s. 134. NF 19: 348 (1895). —

-KROMI -kromi4 l. -krå-, äv. -krω-, r. (förr äv. chro-, cro-) [jfr t. o. fr. lithochromie, eng. lithochromy; till gr. χρῶμα, färg (se KROM, sbst.1)] litografiskt färgtryck; äv. konkret. ConvLex. (1823). Almström KemTekn. 1: 577 (1844).

Spalt L 855 band 16, 1940

Webbansvarig