Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LITURG litur4g, i Sveal. äv. -ur4j, m.; best. -en; pl. -er. Anm. Tidigast användes den lat. formen lithurgus. Oldendorp 2: 282 (1788; om utländska förh.).
Etymologi
[liksom t. liturg, eng. liturge, av lat. liturgus, av gr. λειτουργός, offentlig tjänsteman, präst, av λεῖτος, offentlig (till λεώς, λαός, folk (jfr LAIKER)), o. –εργος, som arbetar, till ἒργον, arbete (jfr KIRURG, VÄRK, n.)]
kyrkl. i svenska kyrkan, om präst som förrättar altartjänst. Sjungande liturg, som sjunger sångpartierna i mässan. Reuterdahl InlTheol. 427 (1837). JulbGbg 1931, s. 125. —

 

Spalt L 863 band 16, 1940

Webbansvarig