Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUFTVÄRN luf3t~væ3rn, n.; best. -et.
Etymologi
mil. försvar mot luftanfall, luftförsvar; numera särsk. i inskränktare bem., om dylikt försvar med från marken värkande medel l., konkret, om de för försvaret använda medlen med därtill hörande organisation. Jungstedt Flygv. 99 (1925; i fråga om t. förh.). (Bataljonschef) utfärdar, då förhållandena det kräva, föreskrifter för luftvärn. ExInf. 1927, s. 217. SDS 1940, nr 339, s. 4.
Ssgr (mil.): LUFTVÄRNS-ARTILLERI. Eld från luftvärnsartilleri. FlygHb. 42 (1921). —
-BATTERI. FlygHb. 56 (1921). —
-BESTYCKNING. BtRiksdP 1924, 4Huvudtit. s. 201. Anskaffande av effektiv luftvärnsbestyckning till pansarbåtarna Sverige, Drottning Victoria och Gustav V. Därs. 1926, 6: nr 4, s. 75. —
-ELD. jfr ELD 9 b. Då flygförbandet beskjutes med luftvärnseld. Carleson Krigsflyg 23 (1940). —
-FORMATION. KrigVAT 1922, s. 108 (i fråga om t. förh.). Rörliga luftvärnsformationer. SvD(A) 1924, nr 36, s. 5. —
-KANON~02. 2NF 33: 996 (1922). —
-KULSPRUTA~020. KrigVAH 1923, s. 50. —
-PJÄS. jfr -KANON, -KULSPRUTA. Luftvärnspjäser, som skola åtfölja fälthären. FlygHb. 106 (1921). —
-STRÅLKASTARE~0200. Östergren (1932). —
-TRUPP. 2NF 37: 313 (1925). —
-ÖVNING. NTid(A) 1938, nr 58, s. 4.

 

Spalt L 1157 band 16, 1941

Webbansvarig