Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUND lun4d, sbst.1, r. l. m. ((†) f. Prytz OS G 3 b (1620)); best. -en; pl. -ar (OPetri Kr. 45 (c. 1540) osv.), äv. (numera bl. i vitter stil) -er32 (Wivallius Dikt. 86 (1632) osv.).
Etymologi
[fsv. lunder, motsv. dan. o. nor. lund, isl. lundr; sannol. i avljudsförh. till LAND o. LINDA, sbst.1]
(numera i sht i vitter stil; se dock a, b) mindre (i allm. icke planterad) trädsamling, liten (tät) skog, dunge, skogsdunge; jfr HULT, sbst.2 VarRerV 41 (1538). Abram .. boodde widh then lunden Mamre. 1Mos. 13: 18 (Bib. 1541). De konstlijkt planterade Lunder. Columbus BiblW O 4 a (1674). Sippan i lunden nigande står. CFDahlgren 1: 298 (1836). Lagerlöf Troll 2: 157 (1921). — jfr ALM-, APELSIN-, ASP-, BJÖRK-, BLOMSTER-, BOK-, CEDER-, DADEL-, EK-, FIKON-, FURU-, GRAN-, KÖRSBÄRS-, LAGER-, PALM-, ROSEN-, SKOGS-, ÄNGS-LUND m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) i hednisk religion, om lund som tros vara boning för ngn gudomlighet, lund som betraktas ss. helig o. vari kulthandlingar försiggå. OPetri Kr. 45 (c. 1540). (Konung Manasse) vpsatte Baals Altare, och giorde Lundar. 2Kon. 21: 3 (Bib. 1541). Liksom kelterna dyrkade germanerna sina gudar i heliga lundar. Grimberg VärldH 4: 280 (1930). jfr HELGE-, OFFER-LUND.
b) (fullt br.) bot. om (tät) lövskog där trädens kronor bilda ett sammanhängande, tätt lövvärk o. där vårblommande örter växa. ArkBot. III. 4: 28 (1904). SvNat. 1934, s. 57.
c) mer l. mindre bildl. (jfr d). En ström af klagan gjuter / Sin våg ur minnets lundar. Atterbom Lyr. 2: 292 (1809). Wirsén Fur. 315 (1896).
d) oeg. o. bildl., om ngt som liknar en trädsamling. Helstekt .. / står hjort på bordets rund, / med .. / .. löf i hornens lund. Tegnér (WB) 5: 83 (1825). En lund af smärta granitpelare. Rydberg Sägn. 69 (1874; om en kyrka). Högbom Norrl. 329 (1906).
Ssgr (Anm. Nedan anförda växter växa företrädesvis i lundar): A: LUND-ALM. trädet Ulmus campestris J. E. Smith, fältalm. Krok o. Almquist Fl. 1: 120 (1903). —
-ARV, r. l. m. växten Stellaria nemorum Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 121 (1893). —
(b) -BACKE. bot. jfr SKOGS-BACKE. LAHT 1893, s. 297. —
-BRÄSMA. växten Cardamine impatiens Lin., skogsbräsma. Nyman HbBot. 303 (1858). —
-CYMBEL. växten Epipactis latifolia (Lin.) All. Krok o. Almquist Fl. 1: 178 (1900). —
(b) -DÄLD. bot. bevuxen med lundvegetation. SD(L) 1893, nr 300, s. 6.
Ssgr (bot.): lunddälds-, äv. lunddäld-formation. (-däld-) jfr formation 2 b. BotN 1890, s. 127.
-vegetation. (-dälds-) TurÅ 1908, s. 173. —
-GRÄS.
1) gräs som växer i lundar. LAHT 1897, s. 309.
2) art av grässläktet Brachypodium P. B. Lilja SvFoderV 21 (1867).
3) gräset Milium effusum Lin., hässlebrodd, amurgräs. BotN 1896, s. 7 (fr. Finl.). —
-GRÖE, förr äv. -GRODE l. -GROE l. -GRÖ. (lund- 1755 osv. lunde- 1775) gräset Poa nemoralis Lin. Linné Fl. nr 85 (1755). —
(a) -GUD. (lund- 1935. lunda- 1541—1739) hednisk gud som tänkes bo i en lund l. som dyrkas i en lund; äv. om avbildning föreställande sådan gud. 2Kon. 21: 7 (Bib. 1541). Fornv. 1935, s. 351. —
-GÅRD. (†) hägnad bestående av buskar o. d. Wallner ArtCarb. 7 (1741). —
-KOVALL~02. växten Melampyrum nemorosum Lin.; jfr DAG OCH NATT I 2. Gosselman BlekFl. 107 (1865). —
-KRASSE. = -BRÄSMA. Krok o. Almquist Fl. 1: 96 (1891). —
-LOSTA.
1) gräset Brachypodium silvaticum (Huds.) R. S. Krok o. Almquist Fl. 1: 233 (1905).
2) gräset Bromus asper Murr., strävlosta. Kindberg SvFl. 80 (1877). —
-LYSING. växten Lysimachia nemorum Lin., gularv. Liljeblad Fl. 122 (1816). —
(b) -MARK. bot. bevuxen med lundvegetation. BotN 1846, s. 5. —
-NAGELÖRT~002.
1) växten Draba nemorosa Lin. Liljeblad Fl. 352 (1816).
2) växten Draba muralis Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 107 (1903). —
-NARV.
1) = -ARV. Alcenius FinlKärlv. 120 (1863).
2) växten Arenaria trinervia Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 122 (1900). —
-NYCKELBLOMSTER~0020. växten Orchis mascula Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 194 (1903). —
-RANUNKEL. växten Ranunculus polyanthemus Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 85 (1900). —
-SKAFTING. = -LOSTA 1. Wahlberg Foderv. 159 (1835). —
-SKRÅP. växten Petasites albus (Lin.) Gaertn. Krok o. Almquist Fl. 1: 38 (1901). —
-SLOK. gräset Melica uniflora Retz. Liljeblad Fl. 48 (1792). SvSkog. 273 (1928). —
-SNÄCKA. zool. snäckdjuret Helix nemoralis Lin., skogssnäcka. Dalin (1853). 1Brehm III. 2: 274 (1876). —
-STARR.
1) halvgräset Carex montana Lin., bärgstarr. Nyman VäxtNatH 2: 424 (1868).
2) halvgräset Carex remota Lin., skärmstarr. Gosselman BlekFl. 160 (1865). —
-STJÄRNA. = -ARV. Kindberg SvFl. 185 (1877). —
-STJÄRNBLOMMA~020.
1) växten Stellaria holostea Lin. Gosselman BlekFl. 76 (1865).
2) = -ARV. Thedenius FlUplSöderm. 199 (1871). —
-SVINGEL.
1) gräset Festuca gigantea (Lin.) Vill., långsvingel. Kindberg SvNamn 33 (1905).
2) = -LOSTA 1. Tholander Ordl. (c. 1875). —
(b) -VEGETATION. bot. typisk för lundar. BotN 1854, s. 101. SvNat. 1934, s. 122. —
-VETE. gräset Triticum caninum Lin. (Agropyrum caninum (Lin.) P. B.), kvickvete. Gosselman BlekFl. 23 (1865). —
-VIAL. växten Lathyrus heterophyllus Lin. LAHT 1893, s. 272. —
-VICKER.
1) växten Vicia dumetorum Lin., buskvicker. Liljeblad Fl. 255 (1792).
2) växten Vicia sepium Lin. Nyman VäxtNatH 2: 145 (1868). —
-VIOL.
1) växten Viola mirabilis Lin. Nyman VäxtNatH 1: 383 (1867).
2) växten Viola riviniana Rchb. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 273 (1901). —
(b) -ÄNG. bot. trädbevuxen äng. Skuggrika lundängar. Arrhenius Jordbr. 3: 58 (1861).
B (†): LUNDA-GUD, se A.
C (†): LUNDE-GRÖE, se A.

 

Spalt L 1192 band 16, 1941

Webbansvarig