Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNDENSARE lundän3sare2, äv. 0400, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. LUNDENSER, m.||(ig.); best. -n; pl. =; förr äv. LUNDENS, m.||(ig.); pl. -er.
Ordformer
(-ens 1853. -ensare 1853 osv. -ensarna, pl. best. 1829 osv. -enser, sg. 1838—1891. -enser, pl. 1827—1848)
Etymologi
[till stadsnamnet LUND; jfr ATENIENSARE, UPPSALIENSARE]
person bosatt i l. härstammande från Lund; i sht om person som är l. varit lärare l. lärjunge vid universitetet i Lund. Retzius BrFlorman 60 (1827). En läkare i staden .. (var) en gammal lundensare. Hellström Malmros 24 (1931). —

 

Spalt L 1194 band 16, 1941

Webbansvarig