Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYD, m.; pl. -er (G1R 2: 83 (1525: Batzlyder)); l. LYDE, n.; best. -et (LejonkDr. 76 (1689: Vng-lydetz, gen. sg. best.)).
Ordformer
(lyd 1525 (: Batzlyder, pl.)—1769. lyde 1524 (: befælle lyde) — c. 1755)
Etymologi
[fsv. liuþer l. lyþer (pl. lyþir), m., folk, människor, sv. dial. (Gotl.) lyd (löid), m., samling av människor, skara, folk, flock; jfr ä. d. liude, lyde, oblik form, nor. dial. lyd, isl. lióðr, lýðr, mnt. lut (pl. lude), m. o. n., fht. liuti (t. leute), pl., folk, feng. lēod, m., man, furste, lēod (pl. lēode), f., folk; jfr äv. (med avljud) got. -lauþs, i ssgn juggalauþs, yngling; till en germ. stam leuð-, som föreligger i got. liudan, växa (jfr LUDEN)]
(† utom i ssgr) folk; särsk.: gemene man, allmogen, ”folket” (se FOLK 2). Verelius 163 (1681). Schultze Ordb. 2861 (c. 1755). Ihre (1769). — jfr BEFÄLS-, UNG-LYDE, BÅTS-LYDER.
Ssgr: A: LYD- ly3d~ -BISKOP. (lyd- 1586 osv. lyde- 1557—1635) [fsv. lyþbiskuper; jfr dan. o. nor. lydbiskop, isl. lióðbiskup, lýðbiskup, feng. lēodbisceop; eg. ”folkbiskop” (som under ärkebiskopen har överinseendet över ”folket”), numera anslutet till LYDA, v.1 4 e, o. jämställt med sådana ssgr som LYD-FURSTE, -KONUNG] kyrkohist.
1) (i fråga om ä. förh.) biskop som lydde under en ärkebiskop; äv. oeg. o. i allmännare anv. ss. (nedsättande) benämning på en högre kyrkans tjänare som stod i (otillbörligt) beroende av ngn (l. ngt). G1R 27: 118 (1557). RA I. 2: 628 (1582). Under .. (ärkebiskopen i Uppsala) stodo (på 1100-talet) fyra lydbiskopar. Reuterdahl SKH 1: 515 (1838). (Påven) Clemens V hade aldrig upphört att vara fransk lydbiskop. 2SAH 39: 229 (1864).
2) [ordet har sannol. fått denna anv. ss. övers. av mlat. chorepiscopus, landtbiskop (se KORBISKOP)] (i fråga om fornkristna förh.) korbiskop, landtbiskop; motsatt: stadsbiskop. PJAngermannus PMagni E 1 b (1605). Schroderus Os. 1: 114 (1635). 3NF 11: 1211 (1929). —
-KYRKA. [fsv. lydhkirkia; jfr mht. liutkirche, sockenkyrka; numera anslutet till LYDA, v.1 4 e] (i fråga om ä. förh.) kyrkohist. annexkyrka, kapell. Serenius F 4 a (1734). Brunius GotlK 2: II (1865). —
-SÄLL. [jfr (m)nt. lütsalich, mht. liutsælec (t. leutseelig), vänlig] (†) vänlig, förekommande. Lucidor (SVS) 123 (1669).
B (†): LYDE-BISKOP, se A.

 

Spalt L 1286 band 16, 1941

Webbansvarig