Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYST, sbst.3, l. LJUST, f.
Ordformer
(liust 1529—1579. lyst 1579—1600)
Etymologi
[fsv. lyst; vbalsbst. till LYSA, v.2 8. — Jfr LYSNING, sbst.2 4 a]
(†) offentligt tillkännagivande rörande avyttring av fast egendom; vanl. i förb. med fast (se FASTA, sbst.1 1); särsk. i uttr. begära, giva, få lyst (och fast) på ngt. Befalendis wåre fogether oc embitzmen att the giffue för:de. N. liust oc fast på för:de gotz. G1R 6: 308 (1529). UpplFmT 24: 153 (1600).

 

Spalt L 1351 band 16, 1941

Webbansvarig