| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÅDA lå3da2, v. -er (Ebr. 12: 1 (NT 1526) osv.), lådde lod3e2 (OPetri MenFall N 7 b (1526) osv.), lådt lot4 (Adlerbeth FörslSAOB (1798) osv.); stundom -ade (Balck Musæus V 8 a (1596: lodhar), Östergren (1932: lådade; sällan)) ((†) sup. -et Job 31: 7 (Bib. 1541), VDAkt. 1686, nr 239; -it VDAkt. 1686, nr 239, Sundén (1886)).
(numera bl. i vitter stil) sitta fast l. fäst vid ngt, fästa sig l. vara fäst vid ngt, häfta vid ngt (se HÄFTA, v. II 4).
1) i eg. anv.; numera bl. i förb. med prep. vid, förr äv. in till l. åt; förr äv. refl. Tungan låder vid gommen. Luk. 10: 11 (NT 1526). Theras hwdh lodher in til theras been. Klag. 4: 8 (Bib. 1541). Mine skinböcksor lådade sig åth Kroppen. Weise 312 (1697). Ps. 1819, 297: 5. Det låder jordklumpar vid deras skor, när de skyndar över en stubbåker. Moberg Sedebetyg 317 (1935). jfr: (Han kunde icke) finna orden .. de lådde vid tungan. Gumælius Bonde 321 (1828); jfr 2.
2) i bildl. anv. av 1; numera i sht med viss anslutning till a; numera bl. i förb. med prep. vid, förr äv. i l. uti (jfr äv. nedan under a). Iach wil gerna weta hwad heligheet som kan lodha widh clädhen. OPetri Clost. F 1 a (1528). Så vil jag täcka vp hvad i mitt hierta lådar. Kolmodin QvSp. 1: 278 (1732). Så skulle .. desse vid jorden lådande omsorger lägga hinder för högre pligter. Ödmann StrFörs. 1: 177 (1799). SvD(A) 1933, nr 260, s. 4. (†) Ingen lådande omsorg för rikedomar håller mit hjerta i bojor. Tessin Bref 1: Föret. 5 (1756). — särsk.
a) om ngt obehagligt l. förkastligt l. komprometterande l. felaktigt l. bristfälligt o. d.; förr äv. i förb. med prep. hos l. uti. Thz oonda lodher widh migh. Rom. 7: 21 (NT 1526). Arffsynden, som lodher vthi Menniskiones Natur. Schroderus Os. III. 2: 212 (1635). Hvilken vidskepelse blef så inrotad, at then än hos en stor del af gemena hopen låder. Broman Glys. 2: 97 (c. 1730). Hellström Malmros 77 (1931). särsk. i uttr. blod l. tårar o. d. låder (låda) vid ngt, för att beteckna att förvärvet av ngt varit förenat med blodsutgjutelse l. grymhet l. hänsynslöshet o. d. Ingen Marck (hade) warit i (kassa-)Kistan, hwarwid icke någre fattiges Suckan lådat. Weise 168 (1697). Vid denna skatt låda tårar och blod. Topelius Fält. 2: 118 (1856). Grimberg VärldH 4: 234 (1930).
b) (numera bl. i biblisk stil) om sjukdom l. olycka o. d.: envist ”hänga efter”. Naemans spittelska skal lodha widh tigh och tina sädh. 2Kon. 5: 27 (Bib. 1541). Medan Krigen så idkeligen hafwe ladat wedh wåre Konungar. RARP 3: 391 (1644). (En andlig falskhets) besmittelse .. lådar vid dig. Bring Högm. 314 (1862); jfr a.
c) (numera knappast br.) övergående i bet.: vara en följd av ngt, följa på ngt. Thet .. straff, som lodher wid Syndena. L. Paulinus Gothus Ratio 49 (1617). Höpken 2: 279 (1756).
d) (†) övergående i bet.: vara en utmärkande egenskap för ngn l. ngt, utmärka ngn l. ngt. Ähregirigheet .. lådade .. widh honom framgeent. Schroderus Liv. 31 (1626). Riccoboni 31 (1761). Det låder vid honom att skryta. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
e) (†) om person: vara fäst vid ngt, hålla l. hänga fast vid ngt. (Mammonsträlar o. vällustingar) lodha som beck widh thetta liffuet. PErici Musæus 1: 178 b (1582). Torpbefolkningen .. liksom låder vid marken, på hvilken den vuxit. SLorS 7: 25 (1892). särsk.
α) i fråga om politiskt förbund. Då det uppenbart blef, at wi intet så lådade wid Frankrike, som i hela minorenniteten skedde (så osv.). HC11H 3: 85 (1692).
β) i fråga om fasthållande vid en mening o. d.; äv. i förb. med prep. uti. Lådandes widh sina wedherstyggelighe widskepelser och wilfarelser. Schroderus Urs. A 2 a (1626). (Celestius) som lodade vthi samma Willfarelses Oreenligheet som .. (Nestorius). Dens. Os. 1: 710 (1635). Menniskior, som ej kiänna Gud i Andanom .. låda vid utvärtes ordet och sacramenter. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 15 (c. 1736).
3) (†) i utvidgad anv. av 1, i förb. med prep. vid: vara bunden l. fängslad vid ngt. Wor siel är nedherbögt til iordena, wår bwk lodher wid iordena. Psalt. 44: 26 (öv. 1536; Bib. 1917: vår kropp ligger nedtryckt till jorden). (Att) skåda svärmande mot skyn, / Tills foten ej tycks låda mer vid gruset / Och anden ej i stoftets hemland bo. Oscar II 2: 283 (1887).
LÅDA TILLSAMMAN(S). [fsv. ludha saman] (†) jfr sammanlåda. till 1: vara fästa vid varandra, hänga ihop; äv.: hava sina delar (fast) förenade med varandra, äga sammanhang, hänga ihop. Job 38: 38 (Bib. 1541). Valka hänne (dvs. jorden) såsom en deg: låder hon tilsammans såsom lim .. så är en sådan åkerjord god. Bruno Gumm. 207 (1762). LandtmFörordn. 22 (1765). —
2) till 2. (Alltid) lådar .. någet widh vtaff then gamble Wantroon. Schroderus Os. 1: 599 (1635). Smäda fritt, dhet lodar jw något widh. Grubb 742 (1665). Synden låder vid, ehuru ren du ville två dig. Thomander 1: 348 (1829).
Spalt L 1370 band 16, 1941