Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄNDE, n.; pl. =.
(†) landområde betraktat med hänsyn till de allmänna naturförhållandena, markens beskaffenhet, belägenhet o. d., övergående i bet.: mark, terräng, jordmån. På .. någorlunda jämt lände, hvarest god Gran- och Tall-skog växer. URudenschöld PVetA 1748, s. 27. NoraskogArk. 5: 466 (1776). — särsk. i uttr. lände till ngt, övergående i bet.: (god) tillgång på ngt. Länne till watn. NoraskogArk. 4: 251 (1750).
Spalt L 1639 band 16, 1942