| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄNGS läŋ4s l. LÅNGS loŋ4s, förr äv. LÄNGST l. LÅNGST, adv. o. prep.
ss. beteckning för att en rörelse l. utsträckning l. riktning går parallellt med l. följer utefter (långsidan l. längdsträckningen av) ngt: utmed, utefter; på längden l. i längdriktningen (av ngt); äv.: fram över o. tätt utefter (en yta). — jfr AV-, JÄMN-, SIDO-, ÄNDA-LÄNGS, -LÅNGS m. fl.
I. ss. adv. Schultze Ordb. 2651 (c. 1755). Gentianarot, såsom drog, består af .. bitar af roten, hel eller längs klufven. 2NF 9: 942 (1908). — särsk.
a) i uttr. längs (långs) och tvärs, förr äv. långs och tvärs före, (i riktning) på längden o. på tvären. Vijdt kring landet långz och tvärz. TRudeen Vitt. 204 (1688). Binde. Ligger som strålar långs och tvers före. Linné Stenr. 32 (c. 1747). Renarne göra ofta vägar längs och tvärs öfver myrarne. Düben Lappl. 466 (1873). särsk. (†) bildl. At twista långtz och twärtz om alla sanningzrön. Brenner Dikt. 2: 114 (1717).
b) i uttr. på längs (långs), på längden, i längdriktningen. Två gater löpa på longz genom staden. Bolinus Dagb. 22 (1667). Rosenius Himmelstr. 212 (1903).
c) i förb. med efterföljande prep. l. adv. Tå böör skilnat läggias twärs eller långz öffwer siöö. Lagförsl. 364 (c. 1606). De många sköna vattenvärk, som längts uppåt Strömmen synas i ständig rörelse. Sundelius NorrköpMinne 13 (1798). Längs invid muren. Ekelund InCand. 21 (1905). särsk. i (de ofta hopskrivna) förb. längs (långs) efter, igenom, med, utmed, vid, åt, se LÄNGS-EFTER, -IGENOM osv.
d) ss. förled i ssgr, betecknande ngt som har sin riktning l. utsträckning i ngts längdriktning; längd-; motsatt: tvär-.
II. ss. prep. Kulan strök fram längs (långs) marken. G1R 21: 121 (1550). Taga sin wegh långst streckwallen. Gustaf II Adolf 256 (1621). (Brödfruktträdens rötter) sprida sig långs jordytan. Landell Bligh 15 (1795). Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å. Runeberg 2: 52 (1846). (Flickan) bar .. håret i två långa .. flätor längs ryggen. Hellström Malmros 208 (1931). — särsk.
a) (numera föga br.) i ställning efter huvudordet. Naturen .. har .. i Norska Skärgården .. planterat stranderna långs et groflemmat släkte (som osv.). Wallenberg (SVS) 1: 185 (1771). Larsson Solsid. 25 (1901, 1910).
b) (†) i uttr. längs ngt fram l. uppför, fram l. upp längs ngt. Jag .. gick .. längst stora gatan upföre. Roland Minn. 37 (c. 1748). Längst gatan fram sågs aldrig en katt. Bellman (BellmS) 1: 259 (1780, 1790).
-BAND. särsk.
b) zool. motsv. band, sbst.1 34 a. Thomson Insect. 207 (1862). En .. silfverglänsande fisk med blått längsband utefter sidorna. Skottsberg Båtf. 373 (1909). —
-DRÄNERING. landt. Längsdränering, då sugdikena läggas efter det största fallet. LB 1: 292 (1901). —
-EFTER032, äv. 040, äv. 4~10, äv. 4 32 resp. 4 40. (äv. ss. två ord) utefter, utmed; i längdriktningen (av ngt); på längden; längs.
I. prep. Segla längsefter (långsefter) kusten. Manfolcken (fläta) sitt hår .. hängiandes längst effter ryggen. Rudbeck Atl. 2: 560 (1689). Pomern .. ligger längst efter Öster-Siön. Lenæus Hübner 300 (1726). (Björnarna) lade sig längst efter marken neder. Bellman Gell. 39 (1793). Lagerlöf Holg. 1: 236 (1906).
II. adv. Stiernhielm Fateb. C 2 a (1644). Sängen var bred, så att hon kunde ligga hur hon behagade, både längsefter och tvärsöfver. Lagerlöf Herrg. 105 (1899). —
-FÖRKASTNING. geol. Förkastningen kallas längsförkastning, som förkastningsplanet stryker parallellt med uppresta skikt. Ramsay GeolGr. 49 (1909). —
-GÅENDE, p. adj. som går l. sträcker sig i längdriktningen; longitudinal. Retzius Djurr. 204 (1772). Ålen .. har alla fenorna .. sammanvexta till en smal, långsgående fena. Berlin Lrb. 54 (1876). Vaggor med långsgående medar. Erixon Möbl. 2: l (1926). —
-IGENOM1040, äv. 1032, äv. 4 040 resp. 032. (äv. ss. två ord) igenom i längdriktningen.
I. prep.; förr äv. i ställning efter huvudordet. Och att man motte kunne gå vtaf thet ene Maak vthi thet annet, then hele Hwssraad longz igenom. G1R 18: 21 (1546). Från hjernan utgår ryggmärgen långsigenom hela ryggraden. Sundevall Zool. 9 (1835).
II. adv. Tegel G1 2: 62 (1622). (Den) fembte Bastion som af sigh sielf .. war långz igenom rämbnat. KKD 11: 247 (1704). —
-KLYVA, -ning. klyva (ngt) på längden. VerdS 88—89: 30 (1900). Längsklufven .. sättpotatis. LAHT 1906, s. 102. Hofsten Ärftl. 1: 40 (1927: längsklyvning). —
-LADUGÅRD~002, äv. ~200. landt. ladugård där kreaturen äro placerade i båsrader i byggnadens längdriktning; motsatt: tvärladugård. Juhlin-Dannfelt 234 (1886). —
-LÖPANDE, p. adj. jfr -gående. TT 1873, s. 273. Varannan stock hade en längslöpande .. ränna. Fatab. 1930, s. 173. —
-MAGE. anat. den övre delen av magsäcken, som vid stående ställning går i närmast lodrät riktning. Svartz MatsmältnSj. 29 (1932). —
-MED, r. l. m. på vagga; motsatt: tvärmed. Erixon Möbl. 2: l (1926). —
-MED04, äv. 4~1, äv. 4 4, prep. o. adv. (äv. ss. två ord) utmed, utefter, längsefter.
I. prep. Segla längsmed (långsmed) kusten. Längsmed (långsmed) marken. HC11H 12: 50 (1697). Längst med stranden. Hiärne 2Anl. 72 (1702). Lagerlöf Holg. 2: 90 (1907).
-RIKTNING. längdriktning. Kanaler .., hvilka gå i kustens längsriktning. Nordenskjöld Polarv. 114 (1907). —
-SKEPPS, adv. (†) sjöt. i fartygets längdriktning, långskepps. Rålamb 10: 27 (1691). Långs- eller tvärskieps. PH 5: 3449 (1752). —
-SPRINGA, r. l. f. Ståndarknapparna (hos blommorna) kunna öppna sig på olika sätt, vanligast genom längsspringor. 2NF 27: 564 (1918). —
-STRIMMA. Thomson Insect. 141 (1862). Larven (av rapsstekeln) .. är .. grågrön, med tre mörka längsstrimmor efter ryggen. 2NF 22: 1034 (1915). —
-TRÄ. (Man bör undvika) att vid gradning med lim binda fast långsträt vid tvärträt. Landsm. XVIII. 1: 28 (1912). —
-UTEFTER1032, äv. 1040, äv. 4 032 osv., prep. (äv. ss. två ord) utefter (ngt). Resan gick långsutefter Samariens berg. Mellin Nov. 1: 49 (1838, 1865). —
-UTMED104, äv. 4~01, äv. 4 04 l. 4 4~1, prep. o. adv. (äv. ss. två ord) längsmed, utmed, utefter.
I. prep. SthmTb. 23/9 1573. Deras väg gick nu längst ut med Stranden. Lagerström Bunyan 1: 164 (1727). Carlstedt Her. 3: 374 (1833).
-UTÅT104, äv. 4~01, äv. 4 04 l. 4 4~1, prep. o. adv. (äv. ss. två ord) längsåt.
I. prep. Han befalte våra Rodare at .. sig långz utåt Rodarebänkarne utsträcka. Ehrenadler Tel. 27 (1723).
-VID04, äv. 4~1, äv. 4 4, prep. (äv. ss. två ord) längsefter, längsmed. Manifest 16/1 1644, s. K 2 b. Vi seglade längs vid kusten. Sahlstedt (1773). Nilsson Dagb. 108 (1816, 1879). —
-ÅT04, äv. 4~1, äv. 4 4, prep. o. adv. (äv. ss. två ord) längsmed, längsefter; i längdriktningen (av ngt); längs.
I. prep.; ngn gg äv. i ställning efter huvudordet. OPetri Tb. 61 (1525; uppl. 1929). (Danskarna) wordo .. fullfolgde alt inn vthi Staden, Smidiegatan långz åth. Girs G1 18 (c. 1630). (Åsnan) är .. till färgen grå, med ett svart streck långsåt ryggen. Berlin Lrb. 20 (1852).
II. adv. ConsAcAboP 2: 130 (1658). (Den västerbottniska vaggan) rullar långs åht. Linné Diet. 1: 95 (c. 1750). TT 1895, M. s. 4.
Ssg: längsåt-gående, p. adj. Fischerström 2: 211 (1780). Långsåtgående inskärningar. Palmstierna Artill. 46 (1872).
Spalt L 1655 band 16, 1942