Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖNSK, adj.; adv. -T.
Etymologi
[avledn. av LÖNN, sbst.2 — Jfr LÖNSKALÄGE]
(†)
1) hemlig, lönnlig; fördold, förborgad. Schroderus Os. 2: 266 (1635). At Jagh skall tee thet iagh kan spåå, / Ok allas Lönske ting förråå. Lucidor (SVS) 250 (1672). Utgrunda saker lönska. Spegel SalWijsh. 11 (1711). Lagerbring 1Hist. 4: 544 (1783). Det lönska mord han begått. Porthan 5: 435 (1800); jfr 2.
2) hemlighetsfull; tystlåten, förtegen, förbehållsam, sluten, inbunden; dolsk; lömsk (se d. o. 1). Lönska hunda. Svart G1 157 (1561). Celestius war .. lönsk, lögnachtigh och illistigh. Schroderus Os. 1: 640 (1635; lat. orig.: occultior). Fast än der iag går hemlig, lönsk och still, / Mitt qvalupfylta hiärta brista vill. UHiärne Vitt. 64 (c. 1665). I medelmåttans skygd, / .. / Dit aggets lönska hugg och afunds gift ej hinner. 1Saml. 8: 194 (1776). Högberg Vred. 2: 46 (1906).
Ssgr (till 1; †): A: LÖNSK-LAV. bot. lav tillhörande lavsläktet Endocarpon, med dolda sporbildande organ. VetAH 1794, s. 255. Dalin (1853). —
-LÄGE, se lönskaläge.
B: LÖNSKA-BOT. böter för lönskaläge. Af lönskabotum tage fader eller moder .. målsägande rätt, ther the kärande äro. FörarbSvLag 6: 361 (1723). —
-KVINNA, se C. —
-LAG, n. lönskaläge. Dahlstierna (SVS) 333 (c. 1696). Aflad i lönskalag. Lundegård DrMarg. 2: 21 (1906). —
-LÄGE, se lönskaläge. —
-MÖ. älskarinna, frilla. På arm, vid sin hemkomst, han lönskamön tage. Ling As. 226 (1833).
C: LÖNSKE-FOLK. personer som begått lönskaläge med varandra. VDAkt. 1679, nr 268. —
-KONA, f. kvinna som bedriver otukt (i hemlighet); frilla; jfr lönda-kona (se sp. 1860). VDAkt. 1651, nr 219. Om Hoorkoners och Lönskekoners Kyrckiogång. KOF II. 1: 160 (1659; rubrik). Mig oweetandes tager han sin Lönskekona till sig. VDAkt. 1679, nr 268. —
-KVINNA. (lönska- 1596. lönske- 1596) kvinna som bedriver otukt (i hemlighet). Marget Pedersdåtter .. lönskaquinna och brukar truldom. ÄARäfst 16 (1596). Därs. 17. —
-LÄGE, se lönskaläge. —
-SMEK. hemliga smekningar. Dahlstierna (SVS) 206 (c. 1696).
Avledn. (†): LÖNSKA, r. l. f. (lön- c. 1650—1771. lönd- 1767) till 1.
1) hemlighet; nästan bl. i uttr. i lönsko, ngn gg i lönska, i hemlighet; ngn gg närmande sig bet.: lömskt; jfr lönsk 2. Fortunatus 260 (c. 1650). Dalin Arg. 1: 328 (1733, 1754: i lönska). Synd i löndsko begås. Nicander GSann. 129 (1767).
2) [jfr Lyttkens Växtn. 201 (1904)] växten Lathræa squamaria Lin., vätteros. Aspelin Fl. 37 (1749). Ssg: lönskefull, adj. lömsk, försåtlig; jfr lönsk 2. Lönskefulla attaquer. DA 1771, nr 3, s. 2. —
LÖNSKELIG, adj. till 1: hemlig. Lönskeligh barn dråp. BtÅboH I. 3: 27 (1624). särsk. i n. sg. i substantivisk anv., om lönskaläge. (Inför rätten förhördes) Christer Johanszon, för det han medh een sköko .. bolat och lönskeligt bedrifuit och henne på nijt med barn rodt hadhe. BtHforsH 1: 220 (1637). —
LÖNSKHET, r. l. f. till 2. Der lönskhet räknas för konst at tiga. Dalin Hist. 1: 272 (1747).

 

Spalt L 1862 band 16, 1942

Webbansvarig