Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANUSKRIPT man1ɯskrip4t l. man1u-, n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. Förr användes äv. den mlat. l. t. pl.-formen -a. Schück VittA 2: 21 (i handl. fr. 1667), Bremer Brev 2: 111 (1841).
Ordformer
(-skrif(f)t 1694—1817. -skript (-c-) 1643 osv.)
Etymologi
[jfr t. manuskript, eng. manuscript, fr. manuscrit; av mlat. manuscriptus (liber), manuscriptum, n., handskriven bok, handskrift, av manus, hand, o. p. pf. av scribere (se SKRIVA). — Jfr HANDSKRIFT]
hand- l. maskinskriven bok l. skrift o. d.; numera dels om handskrift som bevaras ss. skriftligt minnesmärke från ä. tid, dels om handskrift osv. som är avsedd för tryckning, uppläsning, filmning o. dyl. l. som ingår i en författares produktion o. d.; förr äv. vidsträcktare, om brev l. skriftligt aktstycke i allm.; i uttr. i manuskript äv. mera abstr.: i handskrivet skick, i form av manuskript. Han lämnade in sitt manuskript på tidningen. Tryckeriet vill ha mer manuskript. Talaren bör icke vara för mycket bunden av sitt manuskript. Stiernhielm Fateb. Föret. 1 b (1643). (De) afspijsa mig med schierteken och behageliga manuskriffter. VDAkt. 1694, nr 451. Bland de gamla Manuscripter, i alla de Bibliothequer han besökt, kunde (osv.). Dalin Vitt. I. 3: 168 (1744). Den Boktryckare eller Förläggare, som uppå någon Bok eller Tractat Vårt nådiga Privilegium erhålla vil, bör tillika framte bevis, at den samma i Manuscript är färdig. PH 5: 3298 (1752). Jag har .. gjort mig den mödan, at collationera hvart revidér-ark med sjelfva Manuscriptet. Linné Bref I. 3: 115 (1757). (Han) läste .. genom manuskriptet (till annonsen). Hellström Storm 323 (1935). — jfr FILM-, FÖREDRAGS-, NOT-, ORIGINAL-, PERGAMENT-, STENOGRAF-MANUSKRIPT m. fl. — särsk.
a) i uttr. tryckt som manuskript o. d., om tryckalster som är avsett för en trängre krets (o. framträder utan större anspråk). Samtiden 1873, s. 830. HbSAOB (1904; på titelbladet).
b) boktr. oeg., om tryckalster som sättes på nytt. Täubel Boktr. 2: 44 (1823). — Anm. Vard. förekommer kortformen MANUS, n.; best. -et; pl. =. Östergren (cit. fr. 1919). BVT 1928, nr 10, s. 23 (om filmmanuskript).
Ssgr: MANUSKRIPT-AVDELNING~020. i bibliotek. OoB 1892, s. 572. —
-BUNT. —
-HÅLLARE, r. l. m.
a) (tillf.) för talares manuskript. Steffen ModEngl. 326 (1893).
b) boktr. vid sättning: tenakel. 2UB 10: 187 (1906). —
-HÖG, r. l. m. —
-KATALOG. i bibliotek. Rydberg Brev 1: 255 (1874). —
-LUNTA, r. l. f. (vard.) Regnér Morgan Hb. 6 (1832). —
-LÄSARE. särsk.
a) i fråga om äldre handskrifter. Skicklige manuskriptläsare. ASScF 11: Minnestal 1: 75 (1880).
b) om litterär rådgivare i bokförlag. 2NF 18: 160 (1912). —
-MÅLARE. (förr) konst. om konstnär som illuminerade handskrifter. Hirn Barnlek 92 (1916). —
-RUM. i sht i bibliotek. Lyceum 2: 156 (1811). Almqvist Amor. V (1839). —
-SAMLING. konkret. En .. dyrbar Manuscriptsamling i Svenska Historien. Geijer Brev 161 (1813).
Avledn.: MANUSKRIPTISK, adj. (†) som avser manuskript l. framträder i form av manuskript. Icke all litteratur, men någon viss egen gren deraf, skulle blifva manuskriptisk? Almqvist Hind. 263 (1833). jfr: Hade .. (Almqvist) förut blott varit, som han brukade säga, ”manuskriptiskt” känd af en trängre krets, så (osv.). (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 448 (1913).

 

Spalt M 282 band 16, 1942

Webbansvarig