| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDALJ medal4j, r. l. m. ((†) n. Ekeblad Bref 1: 93 (1651)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (G1R 25: 349 (1555) osv.) ((†) -en TullbSthm 6/12 1569).
1) [jfr motsv. anv. av ä. t. medeie] (†) (rund) platta l. medaljong av metall, pärlemor o. d., försedd med relieffigurer l. ädelstenar o. dyl. o. avsedd att bäras ss. smycke i kedja om halsen (stundom äv. på hatt). G1R 25: 349 (1555; bet. oviss.). En Madall med 4 saphirer, 3 rubiner, balas och 5 perler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 6. Medalien att settie j hatter — 4 dussin. TullbSthm 6/12 1569. — särsk.: medaljongporträtt; porträttmedaljong. E. K. May:t (dvs. änkedrottning Hedvig Eleonora) har och varit nådigh och skickat migh sin medaille. Carl XII Bref 10 (1715).
2) myntliknande, vanl. runt l. ovalt metallstycke med relieffigur(er) o. inskription. Stiernman Com. 4: 139 (1675). En .. Svarfstol at svarfva medailler uppå. Polhem Test. 128 (c. 1745). Medaljer präglas av guld, silver, brons, koppar (m. m.). SFS 1918, s. 2437. — jfr BEGRAVNINGS-, BELÖNINGS-, BRONS-, FÖRTJÄNST-, GULD-, HEDERS-, KANSLERS-, KRIGS-, KRÖNINGS-, MINNES-, PORTRÄTT-, PRIS-, SILVER-, SKJUT-, SKYTTE-, SVÄRDS-, TAPPERHETS-MEDALJ m. fl. — särsk.
a) minnespänning präglad för att hugfästa minnet av en framstående person l. en viktig tilldragelse o. d., skådepänning. Konungen lät slå en medalj till minne av segern. BoupptSthm 14/10 1659. En Medaille öfver Westphaliska freden. Fornv. 1931, s. 88 (1720). Präglandet af en medalj öfver Beskow. De Geer Minn. 2: 28 (1892).
b) för ändamålet särskilt präglad pänning använd ss. utmärkelsetecken till belöning för förtjänstfulla gärningar i ett l. annat avseende; prispänning. Han borde ha, har fått medalj. Medaljen för medborgerlig förtjänst, för berömliga gärningar, för nit och redlighet i rikets tjänst. Medaljen Illis quorum har tilldelats N. N. Fabrikens tillvärkningar ha fått många medaljer. De Medailler som under kriget blifvit för tapperhet i fält eller til sjös utdelte. Ugglas SamlKBr. 3: 426 (1791). Du som bär medalj på rocken, / Är för god att slåss. Runeberg 2: 85 (1847; yttrat av soldaten Stål till den medaljerade Lod). Ambrosiani SvSkråämb. 47 (1920).
c) bildl., i uttr. medaljens frånsida l. avigsida l. baksida o. d., om den fula l. obehagliga l. ofördelaktiga sidan av en sak l. ett förhållande o. d.; jfr BAKSIDA 1 b α, FRÅNSIDA a. Nyblom Bild. 200 (1864). Siwertz JoDr. 157 (1928).
-BRONS. [jfr t. medaillenbronze] bronslegering avsedd för prägling av medaljer; jfr -guld, -silver. Eneberg Karmarsch 2: 80 (1859). —
-FOND. fond vars medel användas till pensioner åt innehavare av svensk tapperhetsmedalj. Gynther Förf. 5: 643 (1858; efter handl. fr. 1816). SFS 1918, s. 1872. —
-GRAVERING. —
-GULD. guld(legering) som användes för tillvärkning av medalj(er); jfr -brons, -silver. SFS 1876, nr 55, s. 13. —
-HISTORIA. (medaille- 1786, 1789. medalj- 1789—1886. medalje- 1795—1807) [jfr fr. histoire métallique] (i fackspr.) framställning av ett lands l. en dynastis o. d. historia i form av en serie medaljer; jfr -värk 2. 2VittAH 1: 18 (1786, 1789). Konung Adolf Fredriks och Drottning Lovisa Ulrikas Medaljhistoria. Rosenstein 3: 408 (1789). —
-KABINETT. [jfr fr. cabinet des médailles] rum l. skåp o. d. avsett för förvaring av samlingar av medaljer; medaljskåp; ofta äv. med inbegrepp av de däri förvarade samlingarna; jfr -skåp. Schück VittA 4: 497 (i handl. fr. 1726). Ett litet medaille Cabinet af vallnötteträd med tunna lådor. Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735). Lindblom Rokokon 155 (1929). —
-KONST. konst. konstgren l. konstart som sysslar med medaljgravyr; äv. konkret, om konstnärligt utförda medaljarbeten. BL 8: 318 (i handl. fr. 1752). Fornv. 1938, s. 189. —
-KÄNNARE. (medaille- 1772. medalj- 1786 osv. medalje- 1795—1807) [jfr t. medaillenkenner] jfr kännare 2. Björnståhl Resa 1: 372 (1772). —
-LIK, adj. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-PENSION. pension som tilldelas vissa svärdsmedaljörer; jfr svärds-pension. IGenMönstr. 1819, s. 14. —
-PRYDD, p. adj. —
-SAMLING. (medalj- 1786 osv. medalje- 1807) konkret: samling av medaljer; äv. om lokal för dylik samling. Björkegren 1741 (1786). —
-SNIDARE. [jfr t. medaillenschneider, holl. medaillesnijder] (numera föga br.) medaljgravör. Stiernman Com. 4: 155 (1676). —
-STIL. på medaljgravyrens område förekommande konstriktning; stil i vilken en medalj är utförd. 3NF 13: 1081 (1930). —
-STÄMPEL. (numera mindre br.) medaljstans. Stiernman Com. 4: 568 (1683). Warburg Hedlinger 16 (1890). —
-TAXA. taxa över de avgifter till myntvärket som skola erläggas för där präglade medaljer. SFS 1877, nr 29, s. 1. —
-VETENSKAP~002, äv. ~200. (medalj- 1861. medalje- 1787, 1791) (i sht förr) medaljkonst; äv. om systematisk(t) samlande o. beskrivande av medaljer. 2VittAH 2: 212 (1787, 1791). 2SAH 34: 218 (1861). —
-VÄRK, n.
1) (numera mindre br.) utarbetande och framställande av medaljer; äv. konkret, om anläggning l. lokal för dylik värksamhet. Stiernman Com. 4: 568 (1683). SvSlöjdFT 1921, s. 101 (konkret).
B (†): MEDALJE-HISTORIA, -KÄNNARE, -SAMLARE, -SAMLING, se A. —
-STICKARE. (medalie-) [jfr t. medaillenstecher] medaljgravör. Schück VittA 3: 281 (i handl. fr. 1677). —
-VETENSKAP, se A.
Spalt M 570 band 17, 1943