Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEJ mäj4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. MEJA mäj3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(mej (mey) 1640 osv. meja (-ä(i)j-) 1741 osv.)
Etymologi
[sv. dial. mäj, mäja; jfr d. meje; till MEJA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) redskap (lie) för mejning (försett med mejhand); äv. om själva mejhanden. Linc. (1640; under pecten). En mäija med skaft och söndrig lija. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. Bonden (går) sielf med lia och mäija på äng och åker. Lönqvist Bara 6 (1775). — särsk. i uttr. ta upp efter mejen [jfr motsv. uttr. i d.], i fråga om skördearbete: ta upp säden efter slåtterkarlen. Carlsson Dagsv. 41 (1927).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: MEJ-HAND. (mej- 1840 osv. meje- 1743) båge (”grind”) som fästes vid liens skaft för att vid mejning befordra sädens l. gräsets avläggning i sträng, ”fläkt” (se fläkt, sbst.2); äv. om hela redskapet. Ehrenmalm Resa 31 (1743). Lundequist Landtbr. 204 (1840). Spong Näverv. 486 (1942). —
-LIE. lie med mejhand. Sjögren Journ. 25/8 1785. 4GbgVSH V—VI. 4: 12 (1903; fr. Västergötl.).
B (†): MEJE-HAND, se A. —
-REDSKAP. = mej, sbst.3 Löwenhjelm PVetA 1751, s. 21. —
-SPETA, r. l. f. mejhand, ”fläkt”. Linné Sk. 364 (1751). —
-TYG. = mej, sbst.3 VetAH 1747, s. 18. Linné Sk. 364 (1751). Meurman (1847).

 

Spalt M 699 band 17, 1943

Webbansvarig