| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MELODISK melω4disk, adj.; adv. -T.
1) mus. motsv. MELODI 1: som hör till l. har avseende på l. sammanhänger med melodi; som är i överensstämmelse med melodikens lagar, melodi-. Den melodiska mollskalan, med halva tonsteg mellan andra o. tredje samt sjunde o. åttonde tonerna i uppgående o. mellan sjätte o. femte samt tredje o. andra tonerna i nedgående, den modifierade mollskalan. Melodisk figur, notgrupp uppkommen gm huvudnotens utsmyckning med genomgångs- o. växelnoter. (De svenska folkmelodierna ha) bland Folket lefvat endast genom melodisk tradition. Euterpe 1: 11 (1823). Den diatoniska och kromatiska tonföljden, som särskildt kallas melodisk. Fröberg Harm. 276 (1878). Berg Jadassohn 20 (1901). — särsk. om vokalmusik: som låter känslan tala gm en melodi, utan att uttrycka textens bestämda innehåll; motsatt: deklamatorisk. Ljunggren Est. 1: 198 (1856). NutMusL 1920, s. 37.
2) motsv. MELODI 1: som karakteriseras av l. påminner om melodi; som har l. är rik på melodi; sångbar (som en melodi); välklingande, välljudande (o. rytmiskt lättflytande), tonskön; vacker; jfr MELODIÖS. (Vissa fåglar äga) en melodisk sång. SP 1792, nr 216, s. 2. Invid palatsen / lagunens vatten / melodiskt sqvalpar / i sommarnatten. Rydberg Dikt. 1: 92 (1864, 1882). Gripenberg DianV 147 (1925).
3) som alstrar l. frambringar melodi(er); som ljuder l. sjunger vackert; numera nästan bl. om musikinstrument o. d. Adlerbeth Buc. 45 (1807; om svanor). Klosterkyrkans melodiska klockor. Nyblom Bild. 175 (1864). Ventiltrumpeten (är) .. ett melodiskt instrument. Wegelius Musikl. 2: 181 (1889).
4) (i vitter stil) bildl. o. oeg.: väl avvägd, harmonisk; mild; vacker; idyllisk. Thorild (SVS) 3: 71 (1791). Hennes växt var mera melodisk (än systrarnas). Palmblad Nov. 3: 34 (1817, 1841). — särsk. om färg(spel) o. d.; jfr MELODI 5. Melodiska färgsensationer. NSvTidskr. 1890, s. 310.
5) i sht språkv. motsv. MELODI 3; om röst, språk, ord, satser, accentuering o. dyl. l. om alster på vers l. prosa: som har avseende på språkmelodien; som har omväxling i tonhöjd o. musikalisk accent; som har en för örat angenäm klang. Ett melodiskt språk. Versen är melodisk. Melodisk accent (språkv.), med avs. på olika tonhöjd i talet; motsatt: dynamisk accent. Thorild (SVS) 1: 50 (1781; om vers). Meningshvilan och den melodiska takthvilan kunna väl inträffa på samma ställe inom versen. Boivie SvSpr. 393 (1834). Ett vekt och melodiskt språk. VetAH 1855—56, s. 85. Ett ords .. melodiska tonfall. Norlind SvFolkl. 29 (1911).
Spalt M 753 band 17, 1944